Moster Annas: maj 2012

lördag 26 maj 2012

Silverbusken

Vi har en silverbuske i trädgården. Första tanken när vi köpte Moster Annas var att busken måste bort. Genast. Fulare buske fick man leta efter. Men jag som tror blint (nåja) på det skrivna ordet hade läst så många gånger att man skulle vänta. Minst ett år om man hade ny trädgård. Så vi gjorde ingenting. Dessutom hade vi en del annat att göra. När våren kom upptäckte vi två saker. 1) Busken doftar fullständigt gudomligt och 2) busken skimrar i kvällningen och ger en alldeles magisk lyster åt trädgården. Så istället för att ta bort busken försöker vi nu föröka den. Först steget är att få busken lite fluffigare på den ena sidan. Sedan vill vi gärna ha fler silverbuskar i trädgården. Och den sprider sig ganska bra så nya skott kan vi nog få av vår egen fula buske!

Rabarber del 3

Titta vad den har blivit stor! Vi är mycket stolta över vår odödliga rabarber även om vi har förstått att många andra har MYCKET större rabarber redan. Men jämfört med våra förra året så är det här fantastiskt!

fredag 18 maj 2012

Potatis

I höstas täckte vi över ungefär 100 kvadratmeter av tomten med presenning. Där växte bara en massa gräs och ogräs av alla de slag. Igår vek vi undan presenningen från nederdelen av den täckta ytan. Sedan tillbringade vi dagen med att gräva och hacka oss igenom 25 kvadrat. Trots att det bara legat täckt en vinter så var i princip allt som hade vuxit där torrt och dött vilket gjorde vårt jobb lättare. Men lite jobbigt var det allt ändå. Det är tungt att bryta land. Vi kände oss som Karl-Oskar.

Idag fortsatte vi med att gräva fåror. Det var också tungt. Sedan lade vi ner potatisar med jämna mellanrum i fårorna. Potatisen har förgrott i äggkartonger hemma i stan ett par veckor först. Fyra sorter sätter vi:
Amandine, Blue Bell, Aspargus och Princess. Till sist kröp vi runt på knäna och grävde ner potatisen i små hål. Detta för att de ska göra sitt jobb så djupt ner som möjligt. De är nämligen inte bara till för att ätas. Tanken är att de ska spränga sönder och luckra jorden åt oss när de växer där nere. Allt gammalt torrt gräs och alla tuvor ligger kvar. Vi har torr sandjord och tänker att det är bra att tillföra organiskt material. Och så slipper vi gräva och rensa något mer just nu. Vi hoppas att vi har rätt.

Den bortgrävda rabarbern växer igen

Ja, outgrundliga äro herrans vägar. Eller någon annans. Rabarbern växer och är redan kraftigare än förra årets. Den jag grävde bort. Så nu kommer fin rabarber från ett tomt hål. Eller från underjorden. Och då är det kanske inte herran vi ska tacka...

torsdag 3 maj 2012

Huggorm?!

Jag är hemma och är sjuk med världens elakaste hosta. Men jag tog mig en liten vända i trädgården. Frisk luft behövs ju fast man hostar revbenen i bitar. När jag gick där och tittade på hallonsnåren som är mitt i en omvandling från snår till odling såg jag den här lilla fulingen. Jag avlägsnade mig ganska snabbt och muttrade fula saker om alla hurtiga människor som alltid säger att ormar är räddare för oss än vi för dem och att de sticker sin väg snabbt som attan när de hör människor. Den här stack då ingenstans. Jag smög mig tillbaka efter en stund och då låg den kvar. Tredje gången tog jag med mig kikare. Den låg kvar. Stilla. Och med flugor på sig. Hm... Ett styck stendöd huggorm. Hoppas den inte hade familj...