Höst och frusna tår

Japp. Hösten är här med allt vad det innebär. Än så länge innebär det mest trevligheter tycker jag. Lite dagsljus hinner man se och träden flammar i sitt allra vackraste. Himlen har varit mestadels blå och luften är härligt krispig att andas in. Men - kylan är här och jag som tillhör det frusna folkslaget har börjat bunkra sjalar, mössor och vantar. Samt planera för ett par nya tofflor. De som är på bilden gjorde jag till min mor. De är virkade och tovade i maskin. Mönstret är mitt eget såklart. Har fortfarande inte lärt mig läsa andras mönster. Hmmm, börjar tro att det aldrig kommer att ske. En del av det jag gillar med det här virkeriet är ju den kreativa biten, själva hittapåendet liksom, så jag fortsätter nog med det.

Välkommen Berit

Äntligen är hon färdig - min alldeles egna Berit! Oftast gör jag saker åt andra men Berit, hon är min, bara min. My precious. Faktum är att det är den första giraff jag har gjort. Ja, förutom den lilla bruna som tyvärr allt för ofta misstas för en ko, så den blev kanske inte så hemskans lyckad som jag hade tänkt mig. Men Berit gillar jag. Och visst ser man att hon är en giraff i alla fall?