Stadsbor och deras vedspisar

Vi har en finfin vedspis i köket i vårt gamla hus. Den är lite söndereldad, brännjärnet är trasigt och ovansidan har slagit sig, men den har fungerat bra ändå. Till en början. Sedan började den krångla. Och ryka in. Och vägra tändas ordentligt. Oj vad vi har svurit över den :@:#%*{€\€@""/ spisen. Tills i lördags när våra grannar var över på middag och lite stillsamt upplyste oss om att spisen behövde sotas. Ja, men sotarn var här förra sommaren och allt var bra, sa vi. Jo, men inuti själva spisen, under ringarna och så, där måste man sota själv, sa grannarna. Så då tittade vi lite under ringarna. Och oj, oj, oj! Stora sjok av sot rensade vi bort. Och se! Spisen brinner som om den hade betalt för det. Vad varmt vi kommer ha det i vinter! Och vilka låga elräkningar vi kommer ha...

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Elbekymmer



Första kvällen av vår tio dagar långa nyårsvistelse på landet började med avloppsmonstret, vattenbristen och, som om inte det räckte, elbekymmer. När vi ahde installerat oss frmåt kvällen började några lampor lysa med ett mycket märkligt, svagt sken. Ingen vi någonsin sett förut. Vi kollade propparna på vinden men de såg ut som de skulle. Efter lite tips via mobilen räknade vi ut att problemet nog satt i elcentralen ute på gården. Vi hade aldrig tittat så noga på den men vi visste var den stod på sin pinne. Ut i natten (tack och lov för våra nyinköpta pannlampor), genom meterhög snö pulsade vi fram till skåpet, öppnade och... nej. Inte öppnade. För det gick inte. Knoppen lossnade och så stod man där med den i handen. Nä, varför skulle det gå, inget annat har ju funkat utan att jävlas. Tänkte vi och gick in hämtade lite verktyg som inte hjälpte ett dugg. Så vi gjorde det enda raka. Vi gick och lade oss. I bäddsoffan framför kakelugnen eftersom elementen inte heller funkade som de borde. Vaknade framåt morgonen. 11 grader inomhus. Det är faktiskt väldigt kallt när man ska kliva ur sin sköna säng. Tur vi har superdupervarma täcken. Ut till elskåpet igen. Tänkte att det kanske skulle vara lättare i dagsljus. Och det var det! Skåpet öppande sig så snällt och efter att vi bytt en propp (som vi faktiskt hade en massa extra av!) så fungerade allt. En stund. Tre gånger bytte vi proppen, men sedan har det funkat som det ska. Skam den som ger sig!