Vaccinationsängel


Idag har jag och min klass fått influensavaccineringen. Jag har MYCKET modiga elever. De knatade med mig till vår skolsköterska, gick in två och två, kom tillbaka efter en minut eller så och ryckte på axlarna:
-Äh, det var väl inget.
Men tyvärr är inte Fröken lika modig. Jag har ojat och vojat över denna eländiga spruta ganska länge nu. Eller väldigt länge om jag ska vara helt ärlig. Men inför två nysprutade elever kan man ju inte bryta ihop så jag log glatt och svarade:
-Ja, tack! på frågan om jag också skulle ha en. Ner på stolen, hasade ner skjortan, snabbt stick i armen och sen var jag klar. Inga problem. Det kändes faktiskt inte. På riktigt. Det var nog den snällaste sprutan jag någonsin fått. Och inte nog med det - nu kommer det allra bästa. När jag skulle gå sa L, skolsköterskan, att jag skulle få en vaccinationspresent för att jag hade varit så modig. (Hon vet precis vad jag känner inför sånt här). Jag trodde att hon drev lite med mig för att jag var så barnslig och var rädd för en liten spruta, men nej då. Hon gick och hämtade en liten påse. I påsen låg en ängel. En underbart fin liten ängel som ska hänga i min julgran. Vi har nästan bara änglar i vår gran här hemma. Ängeln var från L:s yngsta dotter. Hon köpte den till mig när hon var i en affär nyligen som vi besökte tillsammans i somras. L:s dotter vet hur det känns att vara rädd för sprutor och hon är dessutom dagens hjältinna i min värld! Jag har gått runt och lett hela dagen och berättat för alla om min ängel. Du är min vaccinationsängel J!

Ut med det rosa, in med det röda


Jag gillar rosa. Så är det. I mitt hem finns det en hel del rosa inslag, men nu ska det bort! Ja, inte för alltid, men årets röda dagar är nästan här, så idag har mina rosa pinaler fått finna sig i att packas ner i en kartong och flyttas upp på vinden. Vi har så smått börjat förbereda första advent här hemma. Jo, jag vet att det inte är förrän nästa helg, men så slut som jag är efter jobbet nuförtiden kändes det som en bra idé att börja lite smått redan idag. Men det tänds inga stjärnor och stakar förrän nästa helg! Men vi börjar nog redan på fredag... för då ska vi ha folk hemma och det känns lite mysigt att få adventa med dem lite i förväg sådär. Oh, jag tycker så hemskt mycket om december och pysslet och fixet! Och jag är så hemskt tacksam för att november snart är slut. Extremt meningslös månad. Borde avskaffas.

Smygtitt på mitt STORA projekt


Här kommer första titten på mitt nya projekt. Det här har jag planerat för länge, ända sen jag såg Lucys fantastiska filt hos Attic24 . Mina färger kommer dock att bli annorlunda än hennes. Jag älskar hennes färger, men de är ändå inte riktigt JAG om ni förstår. Konstigt det där, att man kan tycka så mycket om vissa saker, men ändå inte känna att det riktigt passar en själv. Jag har åtta olika rosa nyanser, två turkosa, tre gröna, tre grå samt svart. Garnet är samma som Lucy använde till sin filt, Rowan DK och jag virkar med en 4 mm virknål. Mycket spännande att se hur det här kommer se ut när det är klart! Fast det lär ju dröja. Jag tror att jag kommer att behöva 24 rutor och varje ruta består av fyra mindre rutor med fyra ramvarv runt allihop. Oh, det är så himla kul att jag äntligen har kommit igång!

Berits brorsa är klar - och väldigt upprörd



Berit är mycket förtjust i sin nya bror. Som ni ser är han ett hängivet Djurgårdsfan, så efter dagens hemska AIK-vinst bara ligger han och suckar tungt.







Berit är hemskt orolig. Vi hoppas att han hämtar sig snart.

Berit begrundar brorsans blivande

Det går inte fort, men snart är han här - Berits brorsa! Hon har fortfarande inte förstått att han ska flytta hemifrån tämligen omgående, men jag har börjat tro att lilla fröken har minne som en guldfisk så hon kommer nog inte att vara ledsen så länge. Lite sammanfogning av brorsans delar och kanske en liten halsduk så är han rustad för resan västerut. (Nej, han ska inte till USA, det finns faktiskt andra ställen som också ligger åt väster. Det vet ju till och med Berit). Under tiden som jag har virkat brorsans delar har jag skrivit upp hur jag har gjort så nu har jag ett mönster som jag förstår. Men hur man formulerar mönster så att det blir begripligt även för andra får jag nog klura lite på. Men ni som har frågat efter mönster - håll ut! Det kommer!

Höst och frusna tår

Japp. Hösten är här med allt vad det innebär. Än så länge innebär det mest trevligheter tycker jag. Lite dagsljus hinner man se och träden flammar i sitt allra vackraste. Himlen har varit mestadels blå och luften är härligt krispig att andas in. Men - kylan är här och jag som tillhör det frusna folkslaget har börjat bunkra sjalar, mössor och vantar. Samt planera för ett par nya tofflor. De som är på bilden gjorde jag till min mor. De är virkade och tovade i maskin. Mönstret är mitt eget såklart. Har fortfarande inte lärt mig läsa andras mönster. Hmmm, börjar tro att det aldrig kommer att ske. En del av det jag gillar med det här virkeriet är ju den kreativa biten, själva hittapåendet liksom, så jag fortsätter nog med det.

Välkommen Berit

Äntligen är hon färdig - min alldeles egna Berit! Oftast gör jag saker åt andra men Berit, hon är min, bara min. My precious. Faktum är att det är den första giraff jag har gjort. Ja, förutom den lilla bruna som tyvärr allt för ofta misstas för en ko, så den blev kanske inte så hemskans lyckad som jag hade tänkt mig. Men Berit gillar jag. Och visst ser man att hon är en giraff i alla fall?

Graffiti på Sundborn

Kom igår hem efter en tripp till Dalarna. Resan avslutades på Sundborn, Carl och Karin Larssons hem utanför Falun. Den här fina virkgrafittin hittade jag på en lyktstolpe på parkeringsplatsen precis när vi skulle åka hem. Var naturligtvis tvungen att hoppa ur bilen och ta en bild. Härligt va?

George the frog


Det här är George. Han sitter som bäst och förbereder sig för höstens arbete. Arbete? En groda? Jajamensan! George ska nämligen arbeta som assisterande lärare i engelska i min klass. Han kommer från södra England och talar således bara engelska. Han kommer att packa sin lilla resväska om några veckor och bege sig till Skolan. Visst har han en fin resväska? George är mycket stolt över den. Men han har inte riktigt förstått grejen med resväskor. Han tror att det är en väska man reser i. Alltså kommer han packa ner sig själv i den. Jaja, det går väl också bra skulle jag tro.

Välkommen Älgen!


För ett tag sedan fick jag en beställning på en älg. Efter lite klurande gjorde jag en älg som sedermera flyttade till Afrika. Mycket spännande äventyr för en liten älg från Sverige ska jag säga. Älgen trivs bra och skickar ibland en hälsning till mig. I början av sommaren fick jag en till beställning på en älg. En likadan.
-Visst, sa jag.
-Inga problem, sa jag.
Fast... lite problem blir det när man har gjort en älg på frihand och inte skrev upp något mönster och man sen ska göra en likadan... Så nu har jag de senaste dagarna suttit och tittat på bilder på min gamla älg på datorn och försökt återskapa den. Vad tycker ni? Ganska likt va? Den Nya Älgen har dessutom fått en liten, liten svans. Glömde bort att älgar har svans när jag gjorde den första. Oops. Den nya älgen är den med lite tjockare armar och ben, med vit bakgrund. Att benen och armarna är tjockare beror dels på att jag ville "tjocka" på dem lite, dels på att jag använt ett annat garn.

En liten plopp!

Får jag presentera Plopp. Han tillkom som en övning i att virka efter mönster. Plipp och Plopp finns i "Virka amigurumi" av Mia Bengtsson. Kul att kunna virka tår och tummar, det har jag velat lära mig länge! Han virkades i Drops Fabel med virknål 2,25. Plopp blev genast kompis med Mackan, en häst jag virkade som terapi efter det att den livs levande förebilden försvann ur mitt liv. Kan ingen komma på ett bra botmedel mot fång?!

Jag är kär!!!



Tog en liten cykeltur in till stan idag för att kolla in två nya garnaffärer. Ja, nya för mig i alla fall, affärerna har funnits länge. Den första såg lovande ut. Genom skyltfönstret. Längre än så kom jag nämligen inte eftersom den var stängd i två veckor. Semester. Typiskt. Men även innehavare av (förmodade) underbara garnaffärer behöver väl vila upp sig ibland. Den andra affären hade inte semesterstängt. Men... den hade DE UNDERBARASTE GARNER JAG NÅONSIN SETT. Och känt för all del. Jag har hittat Garnet. Garnet som ska bli höstens storprojekt. Garnet som ska ligga i en korg vid min fötålj och vara ögongodis. Garnet som lätt och varmt ska ligga i mitt knä och knåpas ihop till en ljuvlig filt. Filten ska, när den är klar, ligga i min fåtölj i hörnet där jag allt som oftast sitter och virkar. Eller bloggar. Ska bara få lön först. Och semestra färdigt. Semester är trevligt. Men dyrt. Men sen - sen ska jag köpa garn. Massor av ljuvliga, mjuka, underbara nyanser av grönt och rosa och blått och...

Väskan är klar



Oh, vad jag är glad. Nu är den verkligen helt klar. Tillbringade förmiddagen med att sy fast fodret. För hand. Det konstigaste av allt var att det inte var tråkigt ett endaste dugg. Jag som brukar avsky att sy för hand. Jag har fodrat väskan med ett jättefint linnetyg (tack mamma). Väskan har tagit ganska lång tid att göra, dels för att det är ett evigt färgbytande, dels för att jag har gjort en massa andra saker samtidigt. Jag brukar ha flera projekt på G samtidigt.

Dessutom tycker jag att smågrejerna som man gör på slutet, kanten runt handtagen, blommor och blad och sådant alltid tar mycket längre tid än jag tror. När jag tänker att "Nu, är jag klar, bara det här pyttelilla kvar..." så är det en massa timmars arbete kvar egentligen.

Väskan är virkad i Muskat med virknål 2,5. En märklig variant som jag har fixat till själv för att den skulle bli lite mer greppvänlig. Den ser inte klok ut, men är faktiskt riktigt skön. Mönstret är Attic24 som jag har skrivit förut, med lite egna tillägg.

Blommor i långa rader


Idag har det solats, ätits god middag (Ernsts potatissallad med Västerbottenost och lax - mums) och virkats blommor i långa rader. Mönstret kommer från Attic24.

Rippleväskan är nästan klar

Ja, så här ser den ut, mitt första rippleförsök. Det som återstår är att sy fast fodret runt den övre kanten. Måste åka hem till mamma och låna symaskinen. Den cerisa väskan jag använder som foder är lite för hög. Eller rättare sagt är det väl min virkade skapelse som är för låg men... Det verkade så bra innan jag virkade ihop delarna. Inget som inte går att lösa dock. Vet inte om jag ska ha handtagen som de är eller virka handtag? Hmmm, får nog fundera lite till.

Och där tog garnet slut...

... mitt i raden. Det är bara att ta sig till närmaste garnaffär och köpa ett nytt nystan orange. Har tillbringat X antal timmar med att försöka snabba upp min dator istället för att virka. Väl behövligt om än inte så kul. Men faktiskt så har det funkat. Lite. Den är ju fortfarande ingen Speedy Gonzales, men vad kan man begära?

Flitens lampa lyser



Vädrets makter är inte med mig när det gäller att ligga på en klippa och bli lite brunbränd och tjusig. Så tjusig jag nu kan bli. Hm, ingen risk att någon kommer farande med ett modellkontrakt här inte, med eller utan solbränna. Men, inget ont som inte har något gott med sig! Det blir ju mer virkat när vädret är lite ruggigt! Lilla Syster Yster hade beställt en höna så det har jag gjort en till henne. Det är nog det roligaste med virkandet - att få ett uppdrag och få fria händer att lösa det, bara hitta på allt eftersom. Direktiven var: höna, hängande ben, lite galen. Ganska bra blev det, fast på nära håll ser hon mer elak än galen ut. Det blev nåt vajsing med ögonen. Annars har jag rensat i garderoberna och sparat en massa gamla trista trikåtröjor. Vad kan man ha dem till? Kanske klippa i en massa remsor och virka något kul? Väska? Korg? Tål att tänkas på. Något ska det bli i alla fall. En vacker dag. Eller kanske snarast en regnig dag. Men inte än. Jag har en himla massa nya projekt på gång som ska göras först.

Jag lär mig att rippla

Igår kväll tog jag tag i ett av mina planerade projekt. Jag har länge velat lära mig vågvirkning. Det ser så läckert ut! Jag använder mönstret som Attic24har gjort. En utmaning till att börja med, men redan efter ett par rader flyter det på i rogivande sekvenser om fyra. Ett, två, tre, fyra, ett, två, tre, fyra.

Här hittar du hennes mönster: http://attic24.typepad.com/weblog/neat-ripple-pattern.html

Första raden var riktigt pillig, och någonstans på vägen har det smugit sig in ett fel för jag borde haft en maska kvar efter den sista fyrsekvensen och det hade jag inte. Men strunt i det, jag gjorde en extra stolpe bara så var problemet löst!

För mig är det också en utmaning att inte ha en plan för färgerna. Jag brukar ha en rytm, en upprepning i de färger jag använder. Men nu har jag bestämt mig för att vara lite crazy och helt enkelt börja med en färg och inte bestämma mig för nästa färg förrän det är dags att byta! Det går ganska bra. Men det är svårt. (Kontrollfreak? Jag? Nähä!)

Till det här första försöket har jag tagit garn jag hade hemma. Det är Soft Cotton från Järbo och jag använder virknål 3,5. Till det "riktiga" projektet ska jag använda ett annat garn. Vet inte riktigt vilket än, men det måste finnas i många starka färger, dock något mer dämpade än detta. Tror att den här provripplingen ska få bli en Gladväska. Alltså en färgstark, kul väska som man bli glad av.

Apropå det så håller jag på att avsluta en annan väska. Den är också inspirerad av Attic24. Du hittar den här: http://attic24.typepad.com/weblog/crochet-bag.html. Det saknas bara handtag och några blommor. Och lite montering så klart.

Födelsedagstårta



Om exakt en månad är jag tillbaka på jobbet igen. Ett par dagar senare står jag i mitt klassrum med en ny klass. Ett par dussin förväntansfulla Ettor. (Visserligen har de ju redan gått ett år i förskoleklass, men nu är det Den Riktiga Skolan. För de flesta barn är det en avgörande skillnad). Och så jag - en förväntansfull Fröken. När "mina" nya barn fyller år tänkte jag att de skulle få ha den här tårtan på sin bänk den dagen de fyller. Då ser alla som kommer in i klassrummet att här sitter ingen vanlig etta utan ett Födelsedagsbarn. Något så märkvärdigt måste ju skyltas med!

Vad spännande!

Min andra dag som bloggare. Trodde väl aldrig att det skulle hända, men efter att en ganska lång tid läst alla de underbara bloggar som finns där ute ville jag också vara en del av det hela! Framförallt är det virkbloggar jag läser, men även en del andra pysselbloggar och läreribloggar. Idag ska jag experimentera och se hur det här med bloggande fungerar. Men har jag kunnat lära mig virka på egen hand ska det väl gå att lära sig bemästra en blogg också. Skam den som ger sig!

Den lilla kaninen fick vara med som en liten test på hur man gör med bilder i inlägg. Ett av mina första alster någonsin.

Oj, har jag en egen blogg nu?

Jaha, med lite push från vänner (tack, E), så tror jag att jag har en Blogg? En alldeles egen. Fast vad fort det gick, ett par minuter med lite knappande på datorn och så var det klart! Tror jag. Och nu ska Lilla Syster Yster firas så något mer jobb med Bloggen blir det inte just nu. Men i framtiden hoppas jag att det blir en hel del om virkning, läreri och annat viktigt och roligt i livet.