Idag har jag och min klass fått influensavaccineringen. Jag har MYCKET modiga elever. De knatade med mig till vår skolsköterska, gick in två och två, kom tillbaka efter en minut eller så och ryckte på axlarna:
-Äh, det var väl inget.
Men tyvärr är inte Fröken lika modig. Jag har ojat och vojat över denna eländiga spruta ganska länge nu. Eller väldigt länge om jag ska vara helt ärlig. Men inför två nysprutade elever kan man ju inte bryta ihop så jag log glatt och svarade:
-Ja, tack! på frågan om jag också skulle ha en. Ner på stolen, hasade ner skjortan, snabbt stick i armen och sen var jag klar. Inga problem. Det kändes faktiskt inte. På riktigt. Det var nog den snällaste sprutan jag någonsin fått. Och inte nog med det - nu kommer det allra bästa. När jag skulle gå sa L, skolsköterskan, att jag skulle få en vaccinationspresent för att jag hade varit så modig. (Hon vet precis vad jag känner inför sånt här). Jag trodde att hon drev lite med mig för att jag var så barnslig och var rädd för en liten spruta, men nej då. Hon gick och hämtade en liten påse. I påsen låg en ängel. En underbart fin liten ängel som ska hänga i min julgran. Vi har nästan bara änglar i vår gran här hemma. Ängeln var från L:s yngsta dotter. Hon köpte den till mig när hon var i en affär nyligen som vi besökte tillsammans i somras. L:s dotter vet hur det känns att vara rädd för sprutor och hon är dessutom dagens hjältinna i min värld! Jag har gått runt och lett hela dagen och berättat för alla om min ängel. Du är min vaccinationsängel J!
Idag har jag och min klass fått influensavaccineringen. Jag har MYCKET modiga elever. De knatade med mig till vår skolsköterska, gick in två och två, kom tillbaka efter en minut eller så och ryckte på axlarna:
-Äh, det var väl inget.
Men tyvärr är inte Fröken lika modig. Jag har ojat och vojat över denna eländiga spruta ganska länge nu. Eller väldigt länge om jag ska vara helt ärlig. Men inför två nysprutade elever kan man ju inte bryta ihop så jag log glatt och svarade:
-Ja, tack! på frågan om jag också skulle ha en. Ner på stolen, hasade ner skjortan, snabbt stick i armen och sen var jag klar. Inga problem. Det kändes faktiskt inte. På riktigt. Det var nog den snällaste sprutan jag någonsin fått. Och inte nog med det - nu kommer det allra bästa. När jag skulle gå sa L, skolsköterskan, att jag skulle få en vaccinationspresent för att jag hade varit så modig. (Hon vet precis vad jag känner inför sånt här). Jag trodde att hon drev lite med mig för att jag var så barnslig och var rädd för en liten spruta, men nej då. Hon gick och hämtade en liten påse. I påsen låg en ängel. En underbart fin liten ängel som ska hänga i min julgran. Vi har nästan bara änglar i vår gran här hemma. Ängeln var från L:s yngsta dotter. Hon köpte den till mig när hon var i en affär nyligen som vi besökte tillsammans i somras. L:s dotter vet hur det känns att vara rädd för sprutor och hon är dessutom dagens hjältinna i min värld! Jag har gått runt och lett hela dagen och berättat för alla om min ängel. Du är min vaccinationsängel J!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar