Första kvällen av vår tio dagar långa nyårsvistelse på landet började med avloppsmonstret, vattenbristen och, som om inte det räckte, elbekymmer. När vi ahde installerat oss frmåt kvällen började några lampor lysa med ett mycket märkligt, svagt sken. Ingen vi någonsin sett förut. Vi kollade propparna på vinden men de såg ut som de skulle. Efter lite tips via mobilen räknade vi ut att problemet nog satt i elcentralen ute på gården. Vi hade aldrig tittat så noga på den men vi visste var den stod på sin pinne. Ut i natten (tack och lov för våra nyinköpta pannlampor), genom meterhög snö pulsade vi fram till skåpet, öppnade och... nej. Inte öppnade. För det gick inte. Knoppen lossnade och så stod man där med den i handen. Nä, varför skulle det gå, inget annat har ju funkat utan att jävlas. Tänkte vi och gick in hämtade lite verktyg som inte hjälpte ett dugg. Så vi gjorde det enda raka. Vi gick och lade oss. I bäddsoffan framför kakelugnen eftersom elementen inte heller funkade som de borde. Vaknade framåt morgonen. 11 grader inomhus. Det är faktiskt väldigt kallt när man ska kliva ur sin sköna säng. Tur vi har superdupervarma täcken. Ut till elskåpet igen. Tänkte att det kanske skulle vara lättare i dagsljus. Och det var det! Skåpet öppande sig så snällt och efter att vi bytt en propp (som vi faktiskt hade en massa extra av!) så fungerade allt. En stund. Tre gånger bytte vi proppen, men sedan har det funkat som det ska. Skam den som ger sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar