Karl Viktors chiffonjé

Igår var vi på fika hos Karl Viktors barnbarn och hennes man. De bor i samma by som vi gör på somrarna, men den här gången var vi hembjudna till deras "riktiga" hem. Karl Viktor var son till Karl och Carolina och han föddes i vårt hus 1874. Precis som sin far var Karl Viktor snickare. Lilla huset var snickeri på deras tid. Hemma hos dem stod en liten chiffonjé. Den har Karl Viktor snickrat! De små lådorna innanför klaffen är i orginalfärg, men resten har tidigare varit vitmålad och är nu ådringsmålad av ägaren själv. Han är en man med många strängar på sin lyra. En fantastisk trädgårdsmästare har vi sett på landet och nu visar det sig att han både kan ådringsmåla och laga trämöbler med perfektion! Tänk att den lilla chiffonjén en gång har stått i lilla huset hemma hos oss, från början som en hög virke, och sedan som en färdig möbel med fantastiska detaljer. Tanken svindlar!

Skickat via Blogsy

Nu blir vi modärna!

Här skrivs det nutidshistoria! Ser ni den gula kabeln som hänger hopvirad i hörnet vid uteplatsen? Den som kommer upp ur jorden där betongplattorna låg förut? Det är fiiiibern, som är inblåst (vad nu det betyder) och väntar på att få komma in i huset på allvar. Tänk! Snart är vi helt uppkopplade. Säkert bra. Och vill man sälja är det nog jättebra. Fast... jag är fortfarande lite tveksam. Drömmen om landet innefattade inte 200 kanaler och tillgång till hela världen. Och vi har ju inga planer på att sälja. Men. Som sagt. Det är nog bra. Ändå.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Nygammal trädgårdsmöbel

Den här söta lilla trädgårdsmöbeln, med två stolar, en soffa och ett bord fick vi idag av grannar i grannbyn. Grannen i sin tur hade fått den av en annan granne som i sin tur fått den av förrförra ägaren till Moster Annas! För många år sedan stod den alltså på precis samma ställe som nu. Det behövs nya skivor till alla stolarna och bordet och sedan lite snygg klädsel, men sedan är de fit for fight igen! Tack snälla grannen!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Sjöbotten

När man gräver en grop i vår trädgård blir man påminnd om hur det har sett ut här en gång i tiden. Vatten, vatten, bara vanligt vatten! Här var det för länge sedan vatten och den gamla sandbottnen kommer fram när man gräver sig ner en liten bit. Vid ån är det ännu tydligare för där är det sandstrand, tro det eller ej.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Och vad hittar man där?



Idag var vi på besök hos ett par grannar och tittade på deras hus. Och vad hittade vi där? Jo, ett par fantastiskt fina garderobsdörrar. Och var kommer de ifrån tro? Jo, från vårt hus! De hade stått i ladan för en himla massa år sedan och grannarna hade fått dem eftersom de ju ändå bara stod där. Synd att de inte står kvar...

Historiens vingslag



Vi vet inte jättemycket om husets historia, men lite har vi fått veta. Karl och Carolina Nilsson bodde i huset på 1870-talet. Om de byggde huset eller flyttade in i ett befintligt hus vet vi inte, men man kan se spår av rödfärg på några timmerstockar uppe under taket, så det verkar vara ett nedplockat gammalt hus man använt till delar av vårt hus. 1874 födde Carolina en son, han döptes också till Karl. Hans barnbarn har vi träffat och pratat med, hon bor inte långt från oss.

Snickaren som är och bygger om vårt badrum hittade några gamla böcker och papper i sågspånet under golvet inne på den gamla vinden. En av böckerna tillhörde pojken Karl! Tänk er... en liten pojke har mödosamt plitat ner sitt namn i boken (bocken!) och nu har vi den som en ledtråd till husets historia och människorna i det. Och tänk er vilken tur att vi har en snickare som visste att ta vara på dokumenten. De hade ju kunnat ligga i containern nu. Hemska tanke.

Det fanns en utgåva av Barnens Vän, en tidning för barn som man fick genom söndagsskolan tror vi. Det ksotade 60 öre för en helårsprenumeration om kyrkan beställde minst 25 prenumerationer.

Ja, en hel liten skatt av dokument från 1800-talets slut låg under golvet. Undrar om det finns mer? Under de andra golven? Vi får se till sommaren när vi lyfter upp resten och tar en titt...

Byggnadsvård?

Jag fick en kommentar på förra blogginlägget som fick mig att fundera på det här med byggnadsvård och gamla hus. Vi har ju köpt ett gammalt hus för att vi tycker om det gamla, det lugna, vackra och harmoniska. Vi har alla planer på att ta hand om vårt hus på allra bästa sätt så att det ska bli ett friskt och starkt hus igen. Just nu är det lite skruttigt och eftersatt. I alla materialval kommer vi att ta hänsyn till hur huset byggdes en gång eftersom vi tror att det är det bästa sättet att få huset att leva i många, många år till. Vi har också bestämt oss för att använda rätt sorts färger, som andas och inte kväver huset. Vi läser och lär hela tiden. Men...

...vi har inga planer på att återställa huset till hur det såg ut från början. Det har under de senaste 140 åren skett ett antal större och mindre förändringar på huset och allt det är värt något anser vi. En gång i tiden fanns det en veranda mitt på huset med pardörrar (förmodligen de som idag sitter på lilla huset), idag är det ombyggt så entren är snett in i huset. Troligtvis för att göra plats för en trappa upp till vinden. Ladan är kapad, den har varit större och den vackra, breda grinden har varit borta många år nu.

Varför skulle husets allra första invånare ha "rätt". Alla de som levt och verkat i huset sedan har ju satt sin prägel på det och det tycker vi om. Det är historia för oss, förändringar efter behov. Badrum byggdes i huset för ungefär 30 år sedan och det tänker vi ha även fortsättningsvis, även om det naturligtvis inte är så ursprungligt. Köket är fullt av plastmatta och fula köksskåp och de ska bort. Plastmattan för att huset mår dåligt av den och för att den är ful och köksskåpen för att de bara är fula. Vi vill ha en miljö runt omkring oss som vi anser vara vacker och där vi kan leva ett liv som passar oss idag. Vi trivs med ljusa färger så det tänker vi ha även om det inte var så från början. Byggnadsvård eller inte? Rätt eller fel? Ja, vad säger ni?

En "förebild"



Så här ser vår lilla "gård" ut nu. Planer finns på vissa förändringar. Eller som vi ser det - förbättringar. Husen ska målas i en ljusare röd och gulockra och kimröksgrå ska bli komplementfärger. En lönn ska tas ner, syrener flyttas för att bilda en ny häck ut mot vägen, nyponrosen beskäras kraftigt, ölandstoken tas bort, hallonsnåren rensas, ett trädgårdsland anläggas, alla fönster måste fixas, en syll ska kollas och eventuellt bytas, vinden isoleras, badrummet renoveras, hela nedre våningsplanet fräschas upp, grunden kollas, golven isoleras, tak bytas, marknivåer sänkas, kompost anläggas, möbler målas, ladan rensas, snickarverkstad fixas, ladudörr breddas, fruktträd planteras... Herregud. Vi har en tioårsplan som kanske inte kommer att räcka när man tänker efter. Men spännande ska det bli!

1909 eller?

Ja, som rubriken antyder så har det varit lite osäkert med åldern på huset. Mäklaren skrev 1909 i annonsen och de förra ägarna visste inget mer än så. Vi tyckte väl att vissa saker så äldre ut, men vi är ju inga proffs. Sedan hade vi en besiktningsman ute som kliade sig i huvudet och undrade om 1909 verkligen stämde?
- Inte vet vi, sa vi.
- Nä, jag tror att det är äldre än så sa besiktningsmannen.
Sent 1800-tal var hans gissning. Enligt honom var 1909 ett årtal som mäklare använder på gamla hus när de egentligen inte har en aning om åldern.
Vi hade ute en besiktningsman till för några veckor sedan som skulle titta på badrummet. Han trodde också att huset var äldre och gissade på 1887.
Vad tror du?



Vi vet! Nästan i alla fall. Mamma träffade på ett äldre par som bor i byn och kvinnan berättade att det var hennes farfars far som byggde huset. Hennes farfar föddes i huset 1874 så det är ju byggt innan dess. De kommer tillbaka för att berätta mer om huset och släkten under julledigheten. Åh, vad vi längtar! Det ska bli så roligt att få veta mer om huset!

Vävstolar och likkistor

I gäststugan som vi har kallat för Undantaget eftersom vi tänkte stoppa in mamma/svärmor där när det är iordninggjort hade Karl snickeri. Han snickrade vävstolar, möbler och... likistor! Ja, någon skulle ju göra det också.Det är ju lite kul faktiskt. Nu är bara frågan:

Vad ska vi kalla gäststugan?

Undantaget? (Det är ju tradition att ha den äldre generationen där).
Moster Annas? (Vi tycker om namnet och då får det ett naturligt sammanhang).
Snickarboa? (Behövs väl ingen närmare förklaring kanske).
The coffin? (The cottage, fast lite roligare...).

Finns det fler namnförslag så tar vi tacksamt emot dem!

Kärt barn har många namn

Flera grannar vi träffade på i helgen frågade om det var vi som hade köpt "Moster Annas"? Så kallas tydligen huset i byn efter en kvinna som bodde där förr i tiden. Hon var moster åt någon i byn, men kallades moster Anna av alla. Eftersom hon var den som först fick telefon så hade alla vägarna förbi henne då och då. Man kan väl gissa att hon var ganska väl insatt i allt som skedde i byn?

Men huset har ett mer officiellt namn, vi har sett det i pappren vi fick från mäklaren, och det är nog det vi kommer att använda även om det inte verkar vara vanligt bland folk i byn. Det kallas Karlsborg. Han som byggde huset hette Karl och han byggde huset som en borg åt sig och sin familj. Det tycker vi om och det ska vi försöka återinföra. Om det går. Fast moster Annas är rätt gulligt det också, så vi får väl ha två namn på huset! Karls släktning som berättade om honom kommer att bli glad i alla fall.