Tjejer kan!

Ser ni? Va? Titta noga!

 

Nä, just det. Ingenting! All veden är borta. Allt riset är borta. Bara åker kvar. Tom åker. Det var länge sedan jag såg något så tjusigt!

Här syns veden som jag burit upp från åkern så att den hamnade på vår tomt. Det är lite svårt att få en bild på alltihop på en gång, men tro mig när jag säger att det är ganska mycket. Och ganska tungt. Framförallt de där jättestora som ligger vid björkarna. Men eftersom jag fick höra att jag kunde lämna dem, eftersom de var för tunga för mig (jag är ju tjej), så var jag ju tvungen att ta dem själv. På ren envishet. Kom inte och säg att jag inte kan!

Enligt utsago är vi det stora samtalsämnet på byn just nu. Men efter bragden på åkern är det ingen som dissar Stockholmsbrudarna längre. Nu är gubbarna impade! Tjejer kan! Till och med de från Stockholm.

 

 

Skickat via Blogsy

Sälgen då och sälgen nu

Nu när sälgen inte bara är fälld utan också avgrenad eller vad det nu kan heta ser man verkligen vilken skillnad det gör för hela intrycket av gården när man kommer ute på vägen. Det är fint med det öppna intrycket, men vi har planer på att låta sälgen växa upp till en buske, både för inramningen av trädgården och för humlorna och bina på våren. Syrenen och schersminen skulle få stå kvar, men motorsågsmannen blev tydligen lite övernitisk idag så de verkar ha rykt de också. Jaja, de växer ju upp igen. Förmodligen kommer de att må bra av en rejäl omstart.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Timber!

Idag klockan 10 (och jo, vi kom ihåg att ställa om våra klockor till sommartid) kom två goda grannar med varsin motorsåg och en traktor. På ingen tid alls hade de sågat ner vår enorma sälg och dragit ut de delar som fallit över vägen på åkern. Det var svårsågat eftersom stammarna var så massiva längst ner och träet var hårt av ålder och kyla. Efteråt kunde vi trots den efterhängsna vintern sitta ute i solen och fika. Mitt i solen och i lä var det riktigt vårigt och skönt. En del rövarhistorier om byns historia fick vi höra också, det var roligt!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Karl Viktors chiffonjé

Igår var vi på fika hos Karl Viktors barnbarn och hennes man. De bor i samma by som vi gör på somrarna, men den här gången var vi hembjudna till deras "riktiga" hem. Karl Viktor var son till Karl och Carolina och han föddes i vårt hus 1874. Precis som sin far var Karl Viktor snickare. Lilla huset var snickeri på deras tid. Hemma hos dem stod en liten chiffonjé. Den har Karl Viktor snickrat! De små lådorna innanför klaffen är i orginalfärg, men resten har tidigare varit vitmålad och är nu ådringsmålad av ägaren själv. Han är en man med många strängar på sin lyra. En fantastisk trädgårdsmästare har vi sett på landet och nu visar det sig att han både kan ådringsmåla och laga trämöbler med perfektion! Tänk att den lilla chiffonjén en gång har stått i lilla huset hemma hos oss, från början som en hög virke, och sedan som en färdig möbel med fantastiska detaljer. Tanken svindlar!

Skickat via Blogsy

Isolering pågår

 

Nu är vi på banan igen. Efter en lååååång, trög period när det har känts som om vi inte fått något gjort har vi nu kommit igång igen. Köket och vinden fylldes med stora balar isolering och vi påbörjade arbetet med att isolera vinden. Att isolera snedtak visade sig vara en utmaning innan vi med lite tips från vår underbara granne G kom igång ordentligt. Ibland är det lite lite med två par händer dock och då blir det som på en av bilderna ovan. Kanske inte något som ett proffs skulle göra, men det har fungerat väldigt bra faktiskt! Nu är det kul att jobba på vinden igen!

 

Skickat via Blogsy

Fett coolt

Idag har vi varit uppe hos en av grannarna och köpt ved. Nu är vedboden välfylld inför vintern. När man köper ved hos vår granne får man låna hans släp så man får hem all veden. Det är bra. När man kommer hem med veden är det lätt att bara köra in med bil och släp och få släpet mitt framför vedboden. Det är också bra. När man ska köra tillbaka med släpet måste man backa ner mellan två buskar, snett ner till höger. Det är inte bra. Ingen av oss kan nämligen backa med släp. Vi brukar helt enkelt koppla loss släpet, backa ut bilen, dra ut släpet för hand och sedan koppla på släpet igen. Det funkar i och för sig bra, men det känns inte så proffsigt. Inte så coolt liksom. Så idag när vi skulle lämna tillbaka släpet bestämde jag mig för att backa ut. Med släpet på. Och sedan gjorde jag det. Och sedan backade jag ner släpet lite snyggt sådär hos vedgrannen för att hamna på rätt håll för traktorn. Bara sådär liksom. Fett coolt.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Snöfjun!

När vi körde in på gårdsplanen ikväll låg det tunnaste snölager och skimrade i strålkastarnas sken. En liten föraning om vintern. Hoppas den blir snörik!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Stadsbor och deras vedspisar

Vi har en finfin vedspis i köket i vårt gamla hus. Den är lite söndereldad, brännjärnet är trasigt och ovansidan har slagit sig, men den har fungerat bra ändå. Till en början. Sedan började den krångla. Och ryka in. Och vägra tändas ordentligt. Oj vad vi har svurit över den :@:#%*{€\€@""/ spisen. Tills i lördags när våra grannar var över på middag och lite stillsamt upplyste oss om att spisen behövde sotas. Ja, men sotarn var här förra sommaren och allt var bra, sa vi. Jo, men inuti själva spisen, under ringarna och så, där måste man sota själv, sa grannarna. Så då tittade vi lite under ringarna. Och oj, oj, oj! Stora sjok av sot rensade vi bort. Och se! Spisen brinner som om den hade betalt för det. Vad varmt vi kommer ha det i vinter! Och vilka låga elräkningar vi kommer ha...

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Grannpresenter

Nykokat äppelmos, vackert rosa av Ingrid Maries röda skal, och tre kilo förvällda brysselkål ligger och svalnar i väntan på frysen. Både äpplena och kålen är presenter av goda grannar. Tänk vad folk är snälla ändå!

[Posted with iBlogger from my iPhone]