Och nu är det klart!

Ta-da!

Idag blev vi äntligen klara. 11 nya, fina rader med hallon, med plats för ljus och luft och plockande människor. Istället för den enorma urskogshärva av galna hallonsnår som vi har brottats med de senaste åren. Visserligen har jag gjort tappra försök att rensa upp ibland, men aldrig så ordentligt som nu. Varje rad består av tre ganska tjocka stolpar med en 36 cm liten tvärslå en bit ner som tyvärr gör att hallonlandet nu ser ganska mycket ut som en kyrkogård... I änden på de små tvärslåarna har jag skruvat in skruv halvvägs in. Mellan de där små skruvarna har vi dragit ståltråd, detta gör att det blir en bra, väl avgränsad hallonrad mellan stolparna. Nu hoppas vi att rådjuren låter bli att bo bland hallonen (som de gjorde förra sommaren) och att vår ökade närvaro gör att ormarna flyttar. Under arbetets gång har vi sett två huggormar. Den ena riktigt tjock och fet. Rys! Flytta era zickzackiga slangdjur!

Radhus

I björkarna ut mot åkern har vi hängt upp tre fågelholkar. De ser lite roliga ut, hängandes på rad, men det är för att de inte ska hänga på den soligaste sidan. Vi vill ju inte ha kokta ägg därinne. Ena holken hängde vi upp redan förra året, den är lite större, med större hål. De andra är nyupphängda. Knappt hann vi ner från stegen innan de var tagna i besittning. I år hoppas vi på många fåglar i trädgården!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Så kan det gå...

 

...om man är och smaskar i sig fel saker. För ett tag sedan (iBlogger har strejkat och därför har vissa bloggposter inte blivit av) skulle jag plantera lite lökar i lönnrabatten för att förhoppningsvis få lite tjusig blomsterfägring till våren. Det var en himla massa tulpanlökar i olika rosa nyanser, en påse allium för senare blomning och en påse kungsängsliljor. 40 lökar fanns det i påsen när jag köpte den och jag såg verkligen fram emot just dem. Det är ganska kul med rutiga blommor tycker jag. Hur många lökar tror ni fanns den dagen jag skulle plantera? Noll. Inga. Alls. Museländena hade glufsat i sig varenda en! Jäkla typer. Ett pyttelitet hål i påsens ena hörn var det enda som avslöjade hur lökmardörerna hade tagit sig in. När vi sedan hittade ett musbo i en linnekudde i lilla huset och några uppätna flaskor och paket under diskbänken i stora huset fick vi nog. Fram med fällor och gift igen. Och redan nästa dag var den första musens saga all. Och efter den fem till. Samt ett gäng vi inte har sett men de har kalasat på råttgift inne i pumprummet så det stått härliga till, så de har nog gått ut och kolat vippen. Jag tycker visserligen att de är väldigt söta, men de får inte vara inne och förstöra. Eller än värre, gnaga på elledningar. Hua!

 

Skickat via Blogsy

Fågelrestaurant

Att fåglar äter fjärilar visste jag ju, men att de är sådana kräsna typer att de lämnar vingarna hade jag inte en aning om. Idag ställde vi undan trädgårdsmöblerna i partyladan och där låg ett lakan (som vi haft för att skydda innanfönstren med) kvarglömt på en stor lår. På lakanet låg hundratals, eller kanske tusentals, fjärilsvingar av alla de slag! Rester från fåglarnas sommarparty i ladan.

Titta på den här knallgröna, är den inte fantastisk? Vart och ett var som små konstverk, om än i en ganska makaber form.

Jag - en ormtjusare

Det är något konstigt på gång. Var och varannan dag (nåja, men bra ofta i alla fall), ser jag orm. Alla sorter. Men det är bara jag som ser dem. Resten av familjen har tillsammans sett en (!) ynka liten orm på de två år vi har haft Moster Annas. Grannarna som har bott här i fyrtio år har sett orm ett par gånger på hela tiden. Jag ser orm hela tiden. Idag låg den här sötnosen vid björken bakom hallonsnåren när jag skulle plocka hallon till dagens spritinläggning. Förra veckan låg det en vid sidan av lilla vägen där jag gick med mina barfotafötter efter ett dopp i ån. För ett par veckor sedan låg det en vid gamla grindhålet på tomten och en låg vid vägen när jag var ute och sprang. Så här är det hela tiden! Inte för att jag är jätterädd men jag tycker ju inte att de är precis trevliga. Och varför är det bara jag som ser dem? Idag var jag tvungen att gå nära och fota för det är ju knappt att någon tror på mina ormhistorier längre... Men bildbevis kan de inte snacka bort!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Huggorm?!

Jag är hemma och är sjuk med världens elakaste hosta. Men jag tog mig en liten vända i trädgården. Frisk luft behövs ju fast man hostar revbenen i bitar. När jag gick där och tittade på hallonsnåren som är mitt i en omvandling från snår till odling såg jag den här lilla fulingen. Jag avlägsnade mig ganska snabbt och muttrade fula saker om alla hurtiga människor som alltid säger att ormar är räddare för oss än vi för dem och att de sticker sin väg snabbt som attan när de hör människor. Den här stack då ingenstans. Jag smög mig tillbaka efter en stund och då låg den kvar. Tredje gången tog jag med mig kikare. Den låg kvar. Stilla. Och med flugor på sig. Hm... Ett styck stendöd huggorm. Hoppas den inte hade familj...

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Fint besök i komposten

Titta vilken liten sötnos vi hittade i komposten idag! Är det någon som vet vad det är? (Att det är en ödla har vi förstått, men vilken sort?) När jag var liten hade jag vattensalamandrar i mammas bålskål på somrarna. De hette Elliot. Allihop. En Elliot rymde och hittades långt senare under trallen. Torkad och mumifierad. Men det här måste vara en annan sort. Här finns inget vatten.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Fågelholkar

En himla massa fågelholkar såg vi när vi var vid Tysslingen. Vi borde verkligen ha fler holkar i vår egen trädgård. Idag har en köpts in och imorgon ska den upp! Just nu har vi bara en enda liten. Och en massa takpannor för svalorna förstås. Och en bjälke i lilla uthuset där den grå flugsnapparen byggde bo förra året. Men där tänkte vi ha målarverkstad i sommar...

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Tysslingen

Tidigt på våren brukar det flyga svanar över Moster Annas. De mellanlandar så här års vid sjön Tysslingen på sin väg norrut, många med slutdestination Finland eller Ryssland. Idag tog vi oss en tur för att titta på dem. Fantastiskt! Svanar i tusental, och en hel del andra fåglar. En havsörn hade setts tidigare idag!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Fågeldramatik



Sådana här små krabater har tills idag legat tryggt i sitt bo inne i vårt lilla uthus. Vi vet inte riktigt vad det är för sort, men gissar på att de tillhör familjen tättingar. Imorse var det ett himla liv ute i trädgården och när vi tittade ut såg vi mamma och pappa småfågel jaga en skata som flög runt inne i uthuset och på verandan som hör till. (Jo, vi har faktiskt ett uthus med veranda, det är en mycket konstig uppfinning). Med lite människohjälp jagade de skatan på flykten och såvitt vi har kunnat se har den inte kommit tillbaka under dagen. Men. Ungarna har allihop hoppat eller trillat ur boet. Under dagen har de suttit mellan spjälorna i staketet runt verandan eller i någon annan vrå. Ett par av dem har hoppat ut och tagit sig en bra bit ut på gräsmattan men då har vi burit tillbaka dem för annars kan vi ju trampa på dem. Undrar om de kommer att klara sig?

Lite färre möss i vårt hus



Lite suddig bild tyvärr, men i den moderna "nackbrytarfällan" sitter en liten söt mus. Mindre och ljusare brun än den som självdog inne vid varmvattenberedaren förra helgen vi var ute i huset.

Lite svårt att se, men om man tittar noga ser man att den har huvudet i en mycket mysko vinkel. Fällan fungerar således som det är tänkt. Snabb och smärtfri död. Det sista musen hinner tänka är:
- Ah! Schweizernöt!
Fast en av oss har fortfarande väldigt svårt för att döda små djur. Även om de är skadedjur som man absolut inte vill ha inne i hela huset. De är ju ändå levande varelser. Och söta.

En mus i vårt hus

Isolering bör sitta inne i väggen tycker vi. Inte ligga utspritt på hela golvet.

En vit soffa bör få vara vit. Inte full med små konstiga gula fläckar och små avlånga bruna pluttar.

Det var bara att konstatera för ett par veckor sedan att mössen hade kommit. Och det var nog inte bara en mus i vårt hus, utan en hel klan. Råttgift inköptes och lades ut på strategiska ställen och elektriska musskrämmare pluggades in i eluttaget. Den här helgen var vi ute i huset och det verkade nog som om det inte var lika många längre. Inte lika många spår. Men däremot... när badrumsmannen öppnade dörren till det lilla utrymmet under trappan där varmvattenberedaren och vattenpumpen bor låg det en liten mus därinne på golvet. Helt stilla.
- Han är nog livrädd stackaren, skrattade badrumsmannen och stängde igen dörren snabbt för att inte musen skulle springa ut i hallen.
En halvtimme senare gläntade vi på dörren igen. Musen låg kvar. I exakt samma ställning. Jävligt rädd mus. Eller? Vänta lite nu? Jävligt DÖD mus? Levande möss inne är rätt äckligt, men en död mus inne är vråläckligt. Paniken var stor och diksussionens vågor gick höga om vem som egentligen hade lovat att vara modig och ta hand om döa möss. Med hjälp av en tidning som vi slängde över musen så att vi kunde låtsas att den inte fanns, en spade och en räfsa fick vi till slut ut den. RYSligt!