onsdag 4 januari 2017

Fönsterluckor, staket och en rymmande hund



Under sommaren 2015 satte vi upp ett trästaket runt trädgården, utom ut mot åkern, där satte vi fårstängsel, för att hålla Calle inne. Det fungerade bra ända till sommaren 2016 då Calle började hoppa ut när det fanns något annat som lockade. Första gången det hände var han kvar i trädgården (inte ensam så klart, målning av fönsterluckorna pågick samtidigt) medan jag och min mamma gick ut i skogen tvärs över vägen för att plocka svamp. Vi gick där med våra korgar och helt plötsligt hör jag mina mamma ropa:
- Här är Calle!
Då hade han hoppat rätt ut på vägen, och sprungit in i skogen och letat reda på oss. Duktigt av honom att hitta oss, men inte så duktigt att han stack från tomten.

Efter det började han sticka hela tiden, så till slut bestämde vi oss för att höja staketet med hjälp av fårstängsel på insidan av trästaketet. Inte det allra snyggaste, men vi kan ju inte ha en hund som sticker hela tiden, framför allt som han hoppar rätt ut på vägen. Det är visserligen en liten grusväg men folk kör rätt fort ändå.

Fönsterluckorna jag nämnde innan fanns på huset när vi köpte det, men då var de svarta på ena sidan och vita på den andra. Den vita färgen var målad på någon slags spånskiva som hade börjad lösa upp sig på sidorna. Vi har hela tiden tänkt att vi skulle fixa dem, men det har inte blivit av. Till nu vill säga. Alla fyra luckorna på baksidan av huset är klara. Spånskivorna är borta och ersatta med smala brädor. Tunna lister bildar zätan föra tt hålla ihop konstruktionen, och sedan är de målade med samma linoljefärg, bruten med kimrök, som knutarna och vindskivorna på husen.

Vi är mycket nöjda! Till sommaren ska vi måla staketet också. Det blir ljust falurött som husen. Blir nog finfint!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar