Honungsskivling

Mitt på gården, framför stora huset står den här lönnen. Vi älskar den och är så glada att någon för mycket, mycket länge sedan bestämde sig för att plantera den just där, men redan vår första sommar tyckte vi att barken såg lite mysko ut på sidan som vetter mot stora huset. Den var så mörk, nästan svart. En vän lyfte lite på barken där den satt löst vid det svarta och såg vita trådar under. Mögel tänkte vi då.

I år har de svarta fälten spridit sig, man kan se det äldsta till vänster på stammen här ovanför. Likadant ser det ut på flera ställen runtom trädet. Dessutom upptäckte jag att det var något blött på barken i det svarta området. Jag kände på det med fingrarna och det var inte bara blött, barken är som gelé. Gelén luktar vedervärdigt.

Nu har jag googlat och tagit reda på så mycket jag kan och all information pekar åt samma håll. Honungsskivling. Jag har inte sett några svampkroppar, men det gör man tydligen inte alltid. Om det stämmer så måste trädet bort. Dessutom måste hela rotsystemet bort, hur nu det ska gå till, det skulle innebära att vi skulle få gräva upp halva trädgården. Rötterna går troligtvis in under huset också, och där kan vi ju inte gräva.

Planen är att flytta alla perennerna till någon annan rabatt till hösten och att göra en ny rosrabatt till Gammel-Hannas rosor. Rosorna satte hon vid sidan av lönnen för drygt 100 år sedan och de måste ju bara räddas! Sedan får vi väl ta ut en arborist och ta ner trädet. Det blir en sorgens dag, men vi kan inte ha ett ruttnande träd precis framför huset.

Lite rädda är vi att honungsskivlingen ska smitta ner hela trädgården. Den verkar vara invasiv när man läser om den. Usch, att ett gammalt hus och en trädgård skulle ge så mycket oro!

 

Skickat via Blogsy

Så kan det gå...

 

...om man är och smaskar i sig fel saker. För ett tag sedan (iBlogger har strejkat och därför har vissa bloggposter inte blivit av) skulle jag plantera lite lökar i lönnrabatten för att förhoppningsvis få lite tjusig blomsterfägring till våren. Det var en himla massa tulpanlökar i olika rosa nyanser, en påse allium för senare blomning och en påse kungsängsliljor. 40 lökar fanns det i påsen när jag köpte den och jag såg verkligen fram emot just dem. Det är ganska kul med rutiga blommor tycker jag. Hur många lökar tror ni fanns den dagen jag skulle plantera? Noll. Inga. Alls. Museländena hade glufsat i sig varenda en! Jäkla typer. Ett pyttelitet hål i påsens ena hörn var det enda som avslöjade hur lökmardörerna hade tagit sig in. När vi sedan hittade ett musbo i en linnekudde i lilla huset och några uppätna flaskor och paket under diskbänken i stora huset fick vi nog. Fram med fällor och gift igen. Och redan nästa dag var den första musens saga all. Och efter den fem till. Samt ett gäng vi inte har sett men de har kalasat på råttgift inne i pumprummet så det stått härliga till, så de har nog gått ut och kolat vippen. Jag tycker visserligen att de är väldigt söta, men de får inte vara inne och förstöra. Eller än värre, gnaga på elledningar. Hua!

 

Skickat via Blogsy

Skadat timmer del 4

Japp. Lite plåster på vårt stackars hus blev det. Inte en permanent lösning, men den tar oss igenom vintern. Nästa sommar får vi ta tag i problemet på riktigt. Vi har upptäckt ytterligare ett problem. Det ligger små högar med ljusgult pulver på ett annat ställe på fasaden, bredvid trappan. Kan väl bara betyda en sak va? Ja, trodde väl det. Någon äter på vårt hus. Inte bra.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Skadat timmer del 3

Ser ni kniven? Den sitter nerstucken med hela bladet i nästa timmerstock. Inte bra. Det betyder att skadan är större än vad vi hade hoppats på. Den här sommaren har vi helt enkelt ingen möjlighet att göra ett sådant omfattande arbete som det här skulle innebära. Jag tänker därför avsluta här, temporärt lappa igen hålet med reglar och isolering, och ta tag i problemet nästa år. Eller nästa igen. Skadan är helt uttorkad och som jag bedömer det så kommer den inte att förvärras i särdeles snabb takt. Om alls. Som man kan se på bilden ovanför som visar grunden så har vi problem där också. (Men det har vi vetat hela tiden). Det är uppmurat en klack runt hela huset, upp över träet, och där kan vattnet rinna in och bli liggande med känt resultat. Vi tänker oss att vi behöver hitta någon som är proffs på gamla hus, som kan hjälpa oss att inventera skadorna, och också hjälpa oss med det vi inte klarar själva. Lyfta huset och byta ut de nedersta stockvarven till exempel.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Skadat timmer del 2

Idag började vi förmiddagen med att lite försiktigt krafsa med kniven för att se hur skadan verkade. Det var lättkrafsat om man säger så. Men torrt och luktade inget alls. Precis vid sidan av fönstret var det som papper, alltihop bara föll ut av sig själv nästan. Till höger om det var träet ätet av något och föll ut som ett fint, träfärgat pulver. Inte bra kan man tänka sig. Imorgon ska vi inviga dagens inköp, en tigersåg, och försöka oss på att ta bort allt det förstörda träet. Håll tummarna för att det inte fortsätter hela vägen ner...

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Oönskat fynd

Idag skulle jag måla fodren runt fönstren på gaveln mot vägen. Ena fästet till gångjärnet satt lite löst tyckte jag först. Sedan märkte jag att det var hela plankan som var lös. Alltså upplöst. Murken. Den var tvungen att bytas ut. Inga problem, fram med kofoten bara. Men... under fönsterfodret såg det inte så bra ut precis. Det slutade med att två väggpaneler fick plockas ner (och slängas, de var också helt murkna längst ner), droppbrädan över fönstret gick åt skogen när vi försökte ta bort den lite försiktigt och ett par korta läkt likaså. Rötskadan är som tur är inte så himla stor (tror vi just nu), men djup. Skulle tro att hela stocken måste bort, utifrån och in ca 40 cm ut från fönstret och kanske 3-4 stockvarv. Fast morgondagen får utvisa om det stämmer.

Det var lite konstigt att träet under fönstret var fint, där är det vanligt med problem har jag förstått. Vår skada är till höger om fönstret.

Men det var kul att se att timret är rödmålat och alltså har varit bart en gång i tiden. Även mossan som använts som drev är rödmålad på sina ställen så det är inte bara för att det är återanvänt timmer.

Imorgon ska vi försöka karva loss det skadade träet och se precis hur stor skadan är. Jag är lite rädd att den går hela vägen ner i syllen... Först därefter kan vi fatta beslut om en lösning. Tips och råd mottages tacksamt.

[Posted with iBlogger from my iPhone]