Hej igen!

Ojojoj, vad hände med min blogg? Ja, dels var det bekymmer med bilder som bara försvann (de är fortfarande borta, mycket tråkigt, men jag tänker inte sura för det längre), vi köpte en liten valp och tusen andra saker i livet, men nu tänkte jag sparka igång bloggen igen. Jag saknar att inte kunna gå tillbaka och se vad som har hänt med vårt gamla hus, och lite andra småsaker i livet, så nu är jag tillbaka!

Dramatiskt väder

Ikväll har naturen bjudit på dramatik. Tunga moln i grafitgrått kombinerades med gyllene solsken. Fantastiskt!

Än blommar det!

Vi tog oss en liten promenad idag. Kropparna behövde få röra på sig efter allt målande i ovana ställningar. Ganska många blommor såg vi som fortfarande lyste upp dikena med sina färger. Även i rabatterna finns några små färgstänk kvar bland höstens alla bruna nyanser.

Kvällspromenad

Tog en kvällspromenad. Det hade regnat lite och det luktade ljuvligt av regnvåta grusvägar och försommargrönska. Jag gick långsamt, långsamt och bara andades. Det behöver man ibland.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Vi mötte våren i Tyskland

Kristi himmelsfärdshelgen tillbringade vi inte på landet, utan i Tyskland. Det var länge sedan vi gjorde något annat än att åka till landet och spendera våra pengar på byggmaterial och hantverkare. Härligt var det att ta flyget och vara helt och hållet lediga några dagar.

Våren hade kommit längre, och allt var grönt. Vi reagerade över allt det gröna. Det var konstigt grönt på något sätt, allt hade precis samma gröna nyans. Hemma har vi en större variation i grönskan upplever jag.

 

Skickat via Blogsy

...och i Kungsan blommar körsbärsträden!

En härlig dag på jobbet!

 

Skickat via Blogsy

Tjejer kan!

Ser ni? Va? Titta noga!

 

Nä, just det. Ingenting! All veden är borta. Allt riset är borta. Bara åker kvar. Tom åker. Det var länge sedan jag såg något så tjusigt!

Här syns veden som jag burit upp från åkern så att den hamnade på vår tomt. Det är lite svårt att få en bild på alltihop på en gång, men tro mig när jag säger att det är ganska mycket. Och ganska tungt. Framförallt de där jättestora som ligger vid björkarna. Men eftersom jag fick höra att jag kunde lämna dem, eftersom de var för tunga för mig (jag är ju tjej), så var jag ju tvungen att ta dem själv. På ren envishet. Kom inte och säg att jag inte kan!

Enligt utsago är vi det stora samtalsämnet på byn just nu. Men efter bragden på åkern är det ingen som dissar Stockholmsbrudarna längre. Nu är gubbarna impade! Tjejer kan! Till och med de från Stockholm.

 

 

Skickat via Blogsy

Tack!

Idag kom ett blombud hem med den här underbara buketten. Den kom från mina kollegor. Tack världens bästa kollegor!!! Ni är värda hur mycket som helst!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Fett coolt

Idag har vi varit uppe hos en av grannarna och köpt ved. Nu är vedboden välfylld inför vintern. När man köper ved hos vår granne får man låna hans släp så man får hem all veden. Det är bra. När man kommer hem med veden är det lätt att bara köra in med bil och släp och få släpet mitt framför vedboden. Det är också bra. När man ska köra tillbaka med släpet måste man backa ner mellan två buskar, snett ner till höger. Det är inte bra. Ingen av oss kan nämligen backa med släp. Vi brukar helt enkelt koppla loss släpet, backa ut bilen, dra ut släpet för hand och sedan koppla på släpet igen. Det funkar i och för sig bra, men det känns inte så proffsigt. Inte så coolt liksom. Så idag när vi skulle lämna tillbaka släpet bestämde jag mig för att backa ut. Med släpet på. Och sedan gjorde jag det. Och sedan backade jag ner släpet lite snyggt sådär hos vedgrannen för att hamna på rätt håll för traktorn. Bara sådär liksom. Fett coolt.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Vinterkyla

Vi tog en mycket kall och mycket blöt promenad idag. Enligt DN så har det varit kallare i Stockholm den här helgen än det var på julafton. Folk kollapsade igår på Stockholm maraton med kroppstemperaturer på 32 grader. Halsdukar och vantar åkte på idag innan vi gick ut. I juni. Ur led är tiden. Men på väg hem såg vi de här skönheterna. Den med "öronmuffar" ser ju för rolig ut! Sådana här vill jag ha i Moster Annas trädgård!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Vackert virke

En alldeles färsk virkeshög låg vid kanten av den lilla grusvägen. Så olika det kan se ut fast man kan tycka att det är samma sak. Synd att det inte finns luktbloggar, doften var ljuvlig!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Välkomna till min nygamla blogg!

Nu har jag gått och känt efter ett bra tag och kommit fram till att jag nog faktiskt vill ha en blogg. Vadå, tänker ni, det har du ju? Nej, jag har inte en, jag har två. Privata alltså. Jobbets är lite annorlunda, den måste liksom få förbli separat.

Så nu gör jag det! Tada! Härmed presenteras "Moster Annas", tidigare "Ett gammalt hus" och "Giraphen virkar och lär". Hoppas att både nya och gamla läsare vill hänga med mig hit!

Välkommen in

På en promenad såg vi denna entré in till en tomt med ett (förmodat) övergivet hus. Träden har vuxit upp som en försvarspalissad framför den tidigare grinden med det lilla taket ovanför. Man undrar vad som hände? Vem var den siste som klev in på tomten den här vägen? Eller kanske det sista steget inte var in, utan ut?

Stilla ro



Men ibland är livet på landet så här också. Ljuvaste frid.

Goda grannar



Måhända ser det lite ödsligt ut ibland runt huset när vi visar våra bilder men vi har faktiskt grannar. Rätt många till och med. Alla vi träffar på är så trevliga och hjälpsamma. De kollar att vi har ved så här första vintern, hör efter att vi trivs och talar om att de uppskattar att vi har börjat använda huset även på vintern. Vi har fått hjälp att såga upp all veden vi hade i vedboden så att det räcker hela vintern så att vi skulle slippa det de få dagarna vi kan komma mellan jobb och storstadsliv. En granne kommer och plogar om det kommer väldigt mycket snö så att vi kan komma in på tomten med bilen och en annan kan fixa hjälp med maskin när det blir dags att röja trädgårdsland. Är det inte fantastiskt?!

Städa, städa, varje fredag...

... och så varje jul. För det tycker jag är kul. Nä, inte så värst egentligen, men första helgen i huset var det RIKTIGT roligt att städa! Säljarna lämnade huset som det var till oss, med alla gamla fina möbler och alla grejer man kan tänkas behöva. Himla snällt och bra på alla sätt. Men. Smaken är ju som bekant som baken och vi vill nog inte ha riktigt så många saker. Överallt. På varenda upptänklig yta. Framförallt på väggarna. Så vi har packat kartong efter kartong och säck efter säck med saker och ställt ut i ladan. Sedan har vi skurat. Det behövdes. Ingen har varit i huset på ett tag, så det var lite att göra.

Första kvällen

På fredagkvällen när de sista papprena skrivits och vi äntligen hade fått nycklarna for vi till den stora varuhuset och köpte en soffa, två sängar, en bäddmadrass, två täcken och åtta sängben. På 15 minuter. In med allt i hyrd liten lastbil och ut till huset. Ut med gamla grejer i ladan och in med det nya. Tillbaka med hyrbilen och sedan till huset igen. Puh! Middag och sedan skruvande av bäddsoffa och uppackning av sängar samtidigt som vi försökte få eld i vedspisen i köket. Det gick inte så bra. Men det gjorde inte så mycket, de gamla elelementen värmde upp huset riktigt fort. Vi bäddade bäddsoffan till mamma och sängarna till oss själva inne i vardagsrummet och somnade sött vid 2-tiden.



Besiktning klar och...



...den här kakelugnen är vår!

...det här köket är vårt!

...och det här fönstret och trädgården och ladan är vårt!
Tyvärr är också den här hallen vår...

samt ett badrum som behöver renoveras omgående? Någon som kan trolla fram lite pengar eller en gratis badrumsmänniska?

Imorgon smäller det!



Imorgon bitti går vi upp i ottan för att fara iväg och träffa en besiktningsman som ska ta en titt på huset. Om allt är som vi tror att det är så - är det vårt! Hemma står en hel del saker vi länge haft på vinden i lådor märkta "Landet" utspridda. Folk har nog tyckt att vi varit lite knäppa som samlat saker till ett hus som inte fanns, men vi har ju hela tiden vetat att huset skulle komma! Mest är det gamla saker, gammelmormor Idas virkade överkast och sånt som har legat i lådorna men sista tiden har några nya saker köpts hem. Bland annat det här durkslaget från Indiska som vi har suktat efter ett bra tag nu, men inte velat köpa förrän vi hade ett gammalt hus att ha det i. Men nu har vi ju det! Nästan...

Om en liten vecka vet vi...



Det här huset är vårt. Nästan. Bara några små, små detaljer kvar. Men i våra hjärtan är det vårt och har varit det ganska länge. Om en liten vecka vet vi säkert. Om en liten vecka vet vi om den här bloggen har en framtid. För utan hus... ingen blogg. Så enkelt är det. Utan hus, ingen uppfylld dröm. Men om allt går som det borde, som vi vill, som det SKA... då ska vi blogga! Om livet som Fritidshusägare, Torpägare, Renoverare, Trädgårdsarbetare och allt annat som kommer med en uppfylld dröm. Vill du följa med?