Godkänd och invigd!

Idag har sotaren varit på besök. Han godkände installationen av vår lilla Keddy och nu sitter mamma och myser som bäst framför den första elden i lilla huset på bra många år. Mysigt!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Värme i lilla huset

Inte ser det så särskilt snyggt ut under arbetets gång precis. En del trasiga stenar behövde bytas ut och insidan fixas till för att passa kassetten. Men det var två himla effektiva killar som var och jobbade, de hann med en hel massa. Förutom jobbet med kassetten har de ändrat skorstenshuvarna så att de går att ta bort. Innan var de popnitade till sotarens förtret. De satte också steg på taket till lilla huset och en sådan där grej som man hakar fast stegen på. Steghakare? Låter inte helt rätt, men jag hoppas ni förstår vad jag menar i alla fall.

Såhär ser det ut just nu. Fint va? Lite färg behövs förstås, men ändå. Nu kan vi hålla varmt och torrt i lilla huset året om! Vi är mycket nöjda med hur de behöll de små murade, mjuka hörnen ovanför insatsen.

 

 

Skickat via Blogsy

Karl Viktors chiffonjé

Igår var vi på fika hos Karl Viktors barnbarn och hennes man. De bor i samma by som vi gör på somrarna, men den här gången var vi hembjudna till deras "riktiga" hem. Karl Viktor var son till Karl och Carolina och han föddes i vårt hus 1874. Precis som sin far var Karl Viktor snickare. Lilla huset var snickeri på deras tid. Hemma hos dem stod en liten chiffonjé. Den har Karl Viktor snickrat! De små lådorna innanför klaffen är i orginalfärg, men resten har tidigare varit vitmålad och är nu ådringsmålad av ägaren själv. Han är en man med många strängar på sin lyra. En fantastisk trädgårdsmästare har vi sett på landet och nu visar det sig att han både kan ådringsmåla och laga trämöbler med perfektion! Tänk att den lilla chiffonjén en gång har stått i lilla huset hemma hos oss, från början som en hög virke, och sedan som en färdig möbel med fantastiska detaljer. Tanken svindlar!

Skickat via Blogsy

Kärt barn har många namn

 

Fattigmansspis, fattigmans kakelugn eller rörspis. Ja, kalla den vad du vill, men det är en sådan det är. Vi har haft våra funderingar åt det hållet, men nu vet vi. Vi tycker att den är fantastiskt fin, men den fungerar inte. Den är sprucken både här och där och skorstenen är inte heller vad den borde vara. Lilla huset står ju ouppvärmt hela vintern, vi stänger av vattnet dit ut, så när man kommer kan det vara rejält kallt inne. Utetemperatur, det vill säga lika många minusgrader inne som det är ute. Skorstensmannen rekommenderade därför att vi sätter in en kassett och stoppar ner ett rör i skorstenen. Vi hade varit inne på en liknande lösning själva, så det blir nog så. Det innebär att vi måste göra öppningen i ugnen lite större för att passa in en Keddykassett, men skorstenen kan få se ut precis som den gör. Han rekommenderade också att vi skulle plocka bort fågelboet ur skorstenen... Haha, undrar när någon eldade i Lilla huset senast? Alternativet att plocka ner hela alltet och mura upp den igen, ny skorsten känns inte aktuellt. Dessutom funkar kassett tydligen bättre när det är så stora temperaturskillnader som det blir i Lilla huset. Tänk vad varmt och mysigt det kommer att bli därinne!

 

Skickat via Blogsy

Skorstensmannen

Idag kommer Skorstensmannen. Den öppna spisen i Lilla huset är utdömd av sotaren, men vi vill väldigt gärna få igång den igen. Det ska bli spännande att höra vad han säger. Spisen är av en modell vi inte känner igen sedan tidigare men kanske kan Skorstensmannen berätta något om den. Inne i spisens bakkant sitter två (har varit tre) vita skivor. Keramik kanske? Det står Krona och 12 73 på dem tror jag. Till höger och vänster sitter skivor som sitter fast med märlor eller något liknande. Det är liksom inte en hel murad insida som det brukar. Baksidan av murstocken är synlig ute i köket och den tycker vi är fin som den är. Men opraktisk, eftersom det rasar gammalt bruk från den hela tiden. Lite tråkigt att ha ett sandtag på köksgolvet. Kanske kan man behandla baksidan på något sätt så den slutar smula?

Skickat via Blogsy

Vattensjukt

Runt lilla huset dränerades i höstas. Det är grävt och fyllt med sprängsten. När det grävdes fylldes diket vid östra gaveln med vatten hela tiden och det var ju inte så konstigt med tanke på allt regnandet hela sommaren.Tankar fanns på att vi kanske borde gräva ner rör ut från gaveln och leda vattnet ut från husväggen ännu mer, men det blev bara en tanke. Idag blev det tydligt att det nog vore bra om det blev mer än en tanke. När snön smält bort såg vi att det var helt fyllt med vatten i dräneringsdiket och det kan ju inte vara så bra. Med en spade har vi grävt en ränna så nu rinner vattnet som låg ovanpå gruset i alla fall bort från väggen, även om det ser fördj....igt ut. Till våren får vi hitta på en mer permanent lösning. Och snyggare.

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Utedass inne



Utedassset på gården revs för många år sedan, men det gör inget längre! Vi har byggt ett utedass. Inne. Med brädväggar, svart snedtak, hasp och hjärta på dörren.

Därinne står en PortaPotti (en sådan man använder i husvagnar) så de som sover i lilla huset inte behöver gå ut och in i stora huset på natten för att kissa...

Utanför hänger den här ljuslyktan, med vita väggar, svart dörr och hjärta, precis som den stora!

Nytt kök i lilla huset!



Titta på den här bilden. Det ser väl ganska mysigt ut? Men det var det inte. Inte alls faktiskt. Golvet var ett låtsasträgolv i form av plastmatta. Köksdelen hängde lite på trekvarten och tapeterna hade mysko fläckar här och var och över alltihop stod en inte alls angenäm, unken lukt som ingen storstädning i världen rådde på.

Med mod i barm och kraft i arm, utrustade med kofot och lite andra redskap, och ett antal turer till brädgården är köket nu förvandlat. Fortfarande saknas lite lister, ett eller två lager färg på ett par ställen och kanske lite annat småpyssel, men i det stora hela är det klart!

Ta-da! Vad tycks. Synd att det inte finns luktblogg, för den allra största förändringen är nästan lukten. Nu luktar det friskt trä, såpa och lite linolja. Mumsigt helt enkelt!

Äntligen!



Golvet är klart och oj, vad det känns bra! Längst in trodde vi att det skulle bli lite lurigt eftersom rören till köket går där och vi dessutom skulle behöva justera de olika längderna på långväggarna där genom att såga sista plankan snett på längden. Men det visade sig att det inte behövdes. Snedheten kommer att fixas genom att väggen rätas upp när vi isolerar den. Så det var bara att dela sista plankan på mitten, sätta delarna på var sin sida om rören och - voila! Ett nytt tjusigt golv!

Vi har såpskurat golvet en gång. Imorgon tar vi en gång till. Sedan är det dags för väggarna.

Antiklimax



Såååå nära. Då tog spiken slut. Jävla skit på ren svenska. Nu dröjer det flera dagar innan jag kan göra klart. Och jag som ville överraska mamma med ett fix och färdigt golv. Tänkte till och med hinna såpskura det en gång. Jaja. Hon får väl bli glad några dagar senare.

Snart, snart!



De konstiga vinklarna och vrårna runt rummet har isolerats. Efter mycket funderande fastnade vi för följande lösning:
Vindpappen formades till "vaggor" och sänktes ner i utrymmena mellan de nya fina balkarna och de knöggliga väggarna. Dessa fylldes sedan med skivor eller tussar av Vital, beroende på utrymmets form och storlek.

Sedan täcktes råspontsfacken med papp. Det var ett jäkla pillgöra, runt vattenrören och mellan mittenbjälkarna. Hela tiden har man ett enormt sjok av styv papp som inte vill samarbeta som viftar runt överallt. Men till slut satt den på ett ungefär där den skulle. Och då var det dags för...

...spånet! Som tyvärr inte räckte till riktigt, men det får införskaffas mer imorgon. Och sedan ska det läggas golv!

Dagens golvarbete



Trossbotten är klar och det långsamma arbetet med att isolera alla konstiga springor och glipor och vrår har börjat. Känns som att det nästan är klart, men allt pill tar längre tid än man tror.

Men vattenrören är isolerade och ganska tjusiga hål sågade för att släppa upp dem under diskbänken. Imorgon ska det isoleras runt kanterna av "lådan" där kutterspånet ska hällas. Eftersom det är lite blandat runt om, med mer eller mindre jämna betongkanter och fullständigt galet ojämna stora stenar längs med ena sidan, krävs en del uppfinningsrikedom för att få det isolerat. Vi använder lindrev, vindpapp och Vital isolering. Och i de något mer rätvinkliga, täta facken ska kutterspånet ligga. I övermorgon kanske det är dag för Le grand finale - golvläggningen!

Ännu ett steg mot det nya golvet



Markduk utlagd och lecakulor uthällda. Det tar sig, sakta men säkert.

Nya golvbjälkar



Idag har nya golvbjälkar kommit på plats. Den murkna stocken har börjat ersättas av friskare virke. Än går det som tänkt om än ganska långsamt. Men kul är det!

Med våld och envishet



Golvet i köket har gjort sitt. Och eftersom plastmattan var hellimmad på masonitskivorna som i sin tur var fastskruvade med många skruvar har golvet börjat tas bort med kofot, våld och sticksåg. Funkar rätt bra. Men varför limma en matta på det viset? Under golvet fanns mer eller mindre sunkig gul isolering, ena lagret sitter liksom fast på någon slags svart papp eller nåt. Det är svårt att se eftersom den är så fuktig och bara trillar isär när man tar i den. Förutom isoleringen (som ju ska vara där, om än på ett annat sätt) så fanns det här:

En massa rötter! Jättelånga är de också. Än vet vi inte var de kommer ifrån, men en gissning är den stora lönnen som står mitt på gården. Måste kolla upp hur lönnar har det med sina rötter.

Allt eftersom vi får loss dem, hamnar rötterna i soporna, men hur hindrar vi dem från att ta sig in igen? Kan man lägga sån där markduk som man täcker trädgårdsland med? Eller vad ska man göra?

En glad överraskning!



I lilla huset, som vi har döpt till Undantaget, visste vi inte riktigt vad vi skulle hitta när vi rev ner de gamla sunkiga tapeterna och illaluktande masonitskivorna. Ganska enkla plankväggar var troligast, hade vi fått veta, eftersom huset varit snickarverkstad och man inte lade pengar på dyrbart, tjockt timmer till så pass enkla hus förr i tiden. Men...

...titta vilken fin, timrad vägg och vilken fin murstock som tittade fram när vi hade kofotat lite bland masoniten! På några timmerstockar kan man läsa namn, skrivna ganska yvigt med blyert. Bland annat har Karl Wictor (han som inte stavade så bra) skrivit sitt namn där.

Det gamla köket har åkt ut för att vi skulle kunna komma åt att byta isolering bakom det. Delar av köket ska dock återanvändas. Nu funderar vi som bäst på hur vi ska göra med väggarna. Vindpapp, isolering och sedan pärlspont? Eller har någon något annat förslag? Som isolering har vi tittat på Isolina och Vital. Vital verkar ju onekligen lite enklare att arbeta med. Vet inte hur mycket det skiljer i kostnad heller. Beror ju på tjocklek också förstås och hur tjockt ska man ha? Undantaget ska fungera vår, sommar, höst, men kommer inte att användas på vintern. Tror vi.

Småfix

Inte världens bästa bild men vi hittade ett enormt getingbo på övervåningen när vi lyfte bort en skiva för att undersöka om vi hade fuktproblem vid en ventil. Det getingboet är nu borttaget och ligger i en säck på tippen. Mycket bättre ställe för ett getingbo enligt oss.

Mamma har börjat riva gamla tapeter i Undantaget. Hon har himla kul där hon står med sin osthyvel (!) och skrapar. Äntligen varmt och torrt nog för att sätta igång med lilla huset.

Hängmattan är upphängd och provlegad. Underbart om än lite kallt än så länge. Men med ett par yllesockar och en stor filt låg man som en varm, blå kåldolme och gungade!

Några oväntade fynd gjordes i trädgården när vi krattade undan de värsta grenarna och största lövhögarna.

Undrar om tänderna ovanför hör ihop med nappen?

Rosen har blivit lite lägre. Ganska mycket lägre faktiskt. Den var så himla hög och mådde inget vidare. Ungefär tre meter upp i luften fanns lite blad, men annars var det bara en massa kala pinnar. Kanske kan den få ett nytt, lite lägre och vackrare liv?

Det här vet vi inte riktigt vad det är, men det är i alla fall mycket mindre av den nu. Den består av en massa pinnar och de som finns kvar har fina knoppar och ser ut att må bra. Vi har tagit bort ett oräkneligt antal döda pinnar, hoppas att det var rätt.

Och så har vi påskpyntat, både inne och ute.

Vävstolar och likkistor

I gäststugan som vi har kallat för Undantaget eftersom vi tänkte stoppa in mamma/svärmor där när det är iordninggjort hade Karl snickeri. Han snickrade vävstolar, möbler och... likistor! Ja, någon skulle ju göra det också.Det är ju lite kul faktiskt. Nu är bara frågan:

Vad ska vi kalla gäststugan?

Undantaget? (Det är ju tradition att ha den äldre generationen där).
Moster Annas? (Vi tycker om namnet och då får det ett naturligt sammanhang).
Snickarboa? (Behövs väl ingen närmare förklaring kanske).
The coffin? (The cottage, fast lite roligare...).

Finns det fler namnförslag så tar vi tacksamt emot dem!

Gäststuga



Vad tycks? Är de inte vackra, dörrarna till gäststugan? Färgen är väl ingen höjdare, men det kan man ju göra något åt. Vi skulle nog gärna se att dörrarna blev ljusare så att de verkligen kommer till sin rätt och man ser de vackra detaljerna tydligare. Dock finns det mer akuta problem än så med det lilla huset. Golvet är murket i det ena rummet och fulmodernt i det andra. Innertaket bågnar betänkligt. Yttertaket vet vi inte så mycket om, men en liten översyn kan nog knappast skada. Det är nog inte gjort på en halv evighet eller så. Men dörrarna! Oh, så vackra!