Vaccinationsängel


Idag har jag och min klass fått influensavaccineringen. Jag har MYCKET modiga elever. De knatade med mig till vår skolsköterska, gick in två och två, kom tillbaka efter en minut eller så och ryckte på axlarna:
-Äh, det var väl inget.
Men tyvärr är inte Fröken lika modig. Jag har ojat och vojat över denna eländiga spruta ganska länge nu. Eller väldigt länge om jag ska vara helt ärlig. Men inför två nysprutade elever kan man ju inte bryta ihop så jag log glatt och svarade:
-Ja, tack! på frågan om jag också skulle ha en. Ner på stolen, hasade ner skjortan, snabbt stick i armen och sen var jag klar. Inga problem. Det kändes faktiskt inte. På riktigt. Det var nog den snällaste sprutan jag någonsin fått. Och inte nog med det - nu kommer det allra bästa. När jag skulle gå sa L, skolsköterskan, att jag skulle få en vaccinationspresent för att jag hade varit så modig. (Hon vet precis vad jag känner inför sånt här). Jag trodde att hon drev lite med mig för att jag var så barnslig och var rädd för en liten spruta, men nej då. Hon gick och hämtade en liten påse. I påsen låg en ängel. En underbart fin liten ängel som ska hänga i min julgran. Vi har nästan bara änglar i vår gran här hemma. Ängeln var från L:s yngsta dotter. Hon köpte den till mig när hon var i en affär nyligen som vi besökte tillsammans i somras. L:s dotter vet hur det känns att vara rädd för sprutor och hon är dessutom dagens hjältinna i min värld! Jag har gått runt och lett hela dagen och berättat för alla om min ängel. Du är min vaccinationsängel J!

Ut med det rosa, in med det röda


Jag gillar rosa. Så är det. I mitt hem finns det en hel del rosa inslag, men nu ska det bort! Ja, inte för alltid, men årets röda dagar är nästan här, så idag har mina rosa pinaler fått finna sig i att packas ner i en kartong och flyttas upp på vinden. Vi har så smått börjat förbereda första advent här hemma. Jo, jag vet att det inte är förrän nästa helg, men så slut som jag är efter jobbet nuförtiden kändes det som en bra idé att börja lite smått redan idag. Men det tänds inga stjärnor och stakar förrän nästa helg! Men vi börjar nog redan på fredag... för då ska vi ha folk hemma och det känns lite mysigt att få adventa med dem lite i förväg sådär. Oh, jag tycker så hemskt mycket om december och pysslet och fixet! Och jag är så hemskt tacksam för att november snart är slut. Extremt meningslös månad. Borde avskaffas.

Smygtitt på mitt STORA projekt


Här kommer första titten på mitt nya projekt. Det här har jag planerat för länge, ända sen jag såg Lucys fantastiska filt hos Attic24 . Mina färger kommer dock att bli annorlunda än hennes. Jag älskar hennes färger, men de är ändå inte riktigt JAG om ni förstår. Konstigt det där, att man kan tycka så mycket om vissa saker, men ändå inte känna att det riktigt passar en själv. Jag har åtta olika rosa nyanser, två turkosa, tre gröna, tre grå samt svart. Garnet är samma som Lucy använde till sin filt, Rowan DK och jag virkar med en 4 mm virknål. Mycket spännande att se hur det här kommer se ut när det är klart! Fast det lär ju dröja. Jag tror att jag kommer att behöva 24 rutor och varje ruta består av fyra mindre rutor med fyra ramvarv runt allihop. Oh, det är så himla kul att jag äntligen har kommit igång!

Berits brorsa är klar - och väldigt upprörd



Berit är mycket förtjust i sin nya bror. Som ni ser är han ett hängivet Djurgårdsfan, så efter dagens hemska AIK-vinst bara ligger han och suckar tungt.







Berit är hemskt orolig. Vi hoppas att han hämtar sig snart.

Berit begrundar brorsans blivande

Det går inte fort, men snart är han här - Berits brorsa! Hon har fortfarande inte förstått att han ska flytta hemifrån tämligen omgående, men jag har börjat tro att lilla fröken har minne som en guldfisk så hon kommer nog inte att vara ledsen så länge. Lite sammanfogning av brorsans delar och kanske en liten halsduk så är han rustad för resan västerut. (Nej, han ska inte till USA, det finns faktiskt andra ställen som också ligger åt väster. Det vet ju till och med Berit). Under tiden som jag har virkat brorsans delar har jag skrivit upp hur jag har gjort så nu har jag ett mönster som jag förstår. Men hur man formulerar mönster så att det blir begripligt även för andra får jag nog klura lite på. Men ni som har frågat efter mönster - håll ut! Det kommer!

Höst och frusna tår

Japp. Hösten är här med allt vad det innebär. Än så länge innebär det mest trevligheter tycker jag. Lite dagsljus hinner man se och träden flammar i sitt allra vackraste. Himlen har varit mestadels blå och luften är härligt krispig att andas in. Men - kylan är här och jag som tillhör det frusna folkslaget har börjat bunkra sjalar, mössor och vantar. Samt planera för ett par nya tofflor. De som är på bilden gjorde jag till min mor. De är virkade och tovade i maskin. Mönstret är mitt eget såklart. Har fortfarande inte lärt mig läsa andras mönster. Hmmm, börjar tro att det aldrig kommer att ske. En del av det jag gillar med det här virkeriet är ju den kreativa biten, själva hittapåendet liksom, så jag fortsätter nog med det.

Välkommen Berit

Äntligen är hon färdig - min alldeles egna Berit! Oftast gör jag saker åt andra men Berit, hon är min, bara min. My precious. Faktum är att det är den första giraff jag har gjort. Ja, förutom den lilla bruna som tyvärr allt för ofta misstas för en ko, så den blev kanske inte så hemskans lyckad som jag hade tänkt mig. Men Berit gillar jag. Och visst ser man att hon är en giraff i alla fall?