Julgran och annat pynt

Nuförtiden har vi ingen julgran hemma i stan. Känns liksom lite dumt att klä en gran för att sedan åka ifrån den. Vi har inte firat jul i stan på flera år, antingen har vi firat på landet, eller så har vi varit hos olika delar av familjen. I stan har vi adventsfint, stjärnor och ljusstakar i fönstren, extra många stearinljus av olika sorter, lite fina blommor och så. På landet har vi gran och tomtar och hela alltet, det gör sig liksom lite bättre där. I vår gran har vi alltid glitter (vartannat år hängande uppifrån och ner, vartannat år snurrat runt i en spiral, allt för husfridens skull), ljus, polkagriskäppar och änglar. Bara änglar, inget annat pynt. Och en stjärna i toppen. Ända tills i år då. Högt uppe i granen har det suttit ett litet rött filthjärta med kramarmar (tänk IKEA-kudden som var så populär för några år sedan), med mina initialer broderade på. Den fick jag av två av mina elever och den är så söt och välgjord att den helt enkelt var tvungen att få vara med. Sedan fick vi ett ny julgransprydnad i form av en liten snidad trähund, och inte vilken hund som helst, det är en Dansksvensk gårdshund, en Callehund! Så den var ju också tvungen att få vara med. Och i toppen av granen har vi ingen stjärna i år utan en spira. Det är vanligt i Tyskland och när vi hittade en gammal fin spira på loppis i höstas så fick den följa med hem, min svärmor är från Tyskland och de har alltid haft en spira istället för stjärna i sin gran. Alla våra änglar vi har i granen är olika och många bär på olika minnen. Ängeln på den tredje bilden köpte vi till exempel i en fantastisk julaffär i New York för ett par år sedan och hästängeln påminner mig om alla härliga hästminnen jag har från olika stall.

Jag kom på idag att det hade varit kul att ha ett inlägg som visar hur vi julpyntar hos Moster Annas. Men det var en kvart efter det att vi hade plockat bort allt pynt... så här kommer lite bilder på lite av det som har suttit uppe, men som nu väntar på att packas ner i julkistan imorgon!

God fortsättning!

Fönsterluckor, staket och en rymmande hund

Under sommaren 2015 satte vi upp ett trästaket runt trädgården, utom ut mot åkern, där satte vi fårstängsel, för att hålla Calle inne. Det fungerade bra ända till sommaren 2016 då Calle började hoppa ut när det fanns något annat som lockade. Första gången det hände var han kvar i trädgården (inte ensam så klart, målning av fönsterluckorna pågick samtidigt) medan jag och min mamma gick ut i skogen tvärs över vägen för att plocka svamp. Vi gick där med våra korgar och helt plötsligt hör jag mina mamma ropa:
- Här är Calle!
Då hade han hoppat rätt ut på vägen, och sprungit in i skogen och letat reda på oss. Duktigt av honom att hitta oss, men inte så duktigt att han stack från tomten.

Efter det började han sticka hela tiden, så till slut bestämde vi oss för att höja staketet med hjälp av fårstängsel på insidan av trästaketet. Inte det allra snyggaste, men vi kan ju inte ha en hund som sticker hela tiden, framför allt som han hoppar rätt ut på vägen. Det är visserligen en liten grusväg men folk kör rätt fort ändå.

Fönsterluckorna jag nämnde innan fanns på huset när vi köpte det, men då var de svarta på ena sidan och vita på den andra. Den vita färgen var målad på någon slags spånskiva som hade börjad lösa upp sig på sidorna. Vi har hela tiden tänkt att vi skulle fixa dem, men det har inte blivit av. Till nu vill säga. Alla fyra luckorna på baksidan av huset är klara. Spånskivorna är borta och ersatta med smala brädor. Tunna lister bildar zätan föra tt hålla ihop konstruktionen, och sedan är de målade med samma linoljefärg, bruten med kimrök, som knutarna och vindskivorna på husen.

Vi är mycket nöjda! Till sommaren ska vi måla staketet också. Det blir ljust falurött som husen. Blir nog finfint!

Himlatorp´s Calle Kavat

Den 15 maj 2015 såg den här lille krabaten dagens ljus tillsammans med sina fem syskon på Himlatorp´s kennel. Vi hade den stora turen att få den enda hanen i kullen som var till salu, och vi har tackat vår lyckliga stjärna ända sedan dess. Han är den snällaste, sötaste och allra mest fantastiska hund man kan tänka sig. Den första sommaren satt vi bara på gräsmattan eller golvet inne och tittade på vårt lilla underverk. Det blev inte mycket jobbat på huset precis.

Calle är en cool kille som vet hur man chillar i soffan.

Vem kan motstå denna blick?

Han kan också vara rätt busig och inte alltid helt hörsam när man ropar...

... och ibland tror jag nästan han skrattar åt oss.

Nu har han vuxit upp till en riktig snygging,

 

som är på väg mot nya äventyr i flygande fläng!

Från den här lille knodden...

...till den här snyggingen på 1,5 år! Älskade lille hund!

Hej igen!

Ojojoj, vad hände med min blogg? Ja, dels var det bekymmer med bilder som bara försvann (de är fortfarande borta, mycket tråkigt, men jag tänker inte sura för det längre), vi köpte en liten valp och tusen andra saker i livet, men nu tänkte jag sparka igång bloggen igen. Jag saknar att inte kunna gå tillbaka och se vad som har hänt med vårt gamla hus, och lite andra småsaker i livet, så nu är jag tillbaka!

Novemberlördag

Solen kämpar sig långsamt upp över trädtopparna i novemberdimman. 

 Den lyser svagt mellan björkarna längst ner i trädgården på morgonen.

I skogen växer fortfarande kantareller i massor. Under en svampplockningspromenad hittade jag den här evighetsormbunken insprängd i en sten.

En liten, alldeles stilla vattensamling i skogen för tankarna till John Bauer. Visst borde det sitta en liten älva och kamma sitt långa hår vid vattenkanten?

Magiskt vatten

Vi har sån tur att vi har en å som slingrar sig genom skogen i närheten av Moster Annas. Den är magiskt vacker och jag njuter av den varje gång jag är ute och går. Vattnet porlar eller brusar beroende på var någonstans man är och på vintern är det ett fantastiskt ljud av vattnet som rinner fram under isen. Det klirrar och knakar på ett alldeles särskilt sätt. Ofta blir jag stående och bara lyssnar. Härligt! Förra veckan var jag ute fotade. Med en lite längre slutartid blev vattnet så här.

Frost

Första frostnätterna kom i slutet av förra veckan. Jag passade på att gå ut tidigt på morgonen och fota lite, innan solen hade töat bort allt det vackra. De gamla lupinerna står överallt runt trädgården och gapar med sina tomma fröskidor. 

Jag älskar solfjädersmönstret som björkarna ger på gräset när solen lyser bakom dem. Den lilla trädgårdsmöbeln är nu undanplockad och väntar på våren.

Jag ser fram emot fler dagar med lite kyla och hög, klar himmel. Det har varit alldeles för mycket blöta och mörker för min smak ett tag nu.

Sommarens stora projekt

I början av semestern tog vi tag i ett projekt vi har pratat om till och från ända sedan vi köpte Moster Annas. Vi ville ha grus framför husen och grusgångar mellan husen och ut mot vägen. Här har vi precis börjat med att ta bort plattorna som låg här till vänster om utbyggnaden där trappan går upp till vinden. Syrenen som växte hög till vänster om plattorna är redan nedklippt och väntar på att grävas bort helt och hållet. Den här lilla hörnan som nog var tänkt att vara en mysig, vindskyddad liten uteplats var tyvärr mer en fuktig, skuggig liten vrå som ingen någonsin satt vid. Plattorna lutade dessutom ganska rejält in mot huset så att allt regnvatten rann in mot huset. Inte så bra förmodligen. Så steg ett:

Bort med den skuggande syrenen och de fellutande gamla plattorna.

Efter det sprayade vi med vit färg där vi ville ha gruset. Sedan sprayade vi lite till där det blev lite smalt. Eller lite brett. Eller bara lite fult. När vi väl var nöjda var det dags för steg två:

Fram med spadarna och bort med grässvålen. Inte lika jobbigt som vi hade trott. Men ganska jobbigt. Grässvålen lade vi upp och ner i våra nya odlingslådor så att vi får lite mer fin jord där till nästa år.

Det var då det blev jobbigt. Om man tittar noga på den förra bilden ser man ett nät av rötter som gjorde det helt omöjligt att gräva djupare. Knäläge och sekatör fick det bli innan steg tre:

Gräva bort mer jord så att vi skulle få plats med ett tillräckligt tjockt lager grus och dessutom försöka få till en lutning bort från huset där plattorna hade varit och framför trappan istället för in mot huset som det var innan. Jorden skottkärrade vi bort och lade i en vall borta vid kanten mot åkern. Där tänkte vi ha blomsterhav senare!

Steg fyra:

Beställa hem lite grus. Närmare bestämt 10 kubik. Eller 16 ton om man så vill. Fast konstigt nog såg högen  ganska liten ut när den väl låg där på gräsmattan.

Steg fem:

Det roliga! Markduk och grus på plats. Med hjälp av två fantastiska vänner tog det oss bara fyra timmar att få allt grus på gångarna och framför husen på plats. Otroligt snabbt gick det och vi kan inte tacka nog för hjälpen!

Så här såg det ut när steg fem var avklarat. Lite märkligt med den svarta volangkanten runt alltihop, men man börjar kunna ana att det kommer att bli riktigt bra.

Och så beställde vi mer sten. (Det var steg sex va?) Den här gången kullersten. Vi råkade beställa lite mycket, men det blir säkert bra att ha någon gång. Det verkar som att det mesta kan vara bra att ha när man har ett gammalt hus.

Och så till sist - steg sju:

Kullerstenen på plats och den svarta volangen borta! Vi är riktigt, riktigt nöjda och ser fram emot att rensa ogräs bland gruset under kommande år!

Nu börjar det!

Om någon undrar var jag är så står jag bland hallonen och äter. Och äter. Och äter. Sämre semester kan man ha!

Rabarber

Det här är vår rabarber:

Det här är grannens rabarber:

Det är något som inte stämmer här...

Dramatiskt väder

Ikväll har naturen bjudit på dramatik. Tunga moln i grafitgrått kombinerades med gyllene solsken. Fantastiskt!

Påsklov

Vår högtidsbuske kläddes med påskfjädrar. Solen sken och vårvindarna var friska.

I den här lilla vrån av trädgården brukar jag gräva ner gamla lökar som jag haft hemma i kruka på våren. Lagom till påsk blommade påskliljor, både stora och små. Dessutom satte vi några till i den blå krukan. Trevligt precis när man kommer in på tomten.

Scillan blommar i rabatt och gräsmatta.

Hyacinten blommar i... komposten? Måste ha hamnat där förra julen eller så. 

Nu har de fått flytta till en rabatt istället.

Påsklunchen njöts ute i trädgården. Solen sken och det var inte kallt alls. Nästan.

Den stora jordhögen flyttades bakåt och till sidorna. På den tänker vi lägga grässvålen som kommer att bli när vi ska anlägga grusgångar och sittytor senare i sommar. Allra sist ska det planteras blommor på den nya lilla kullen. Det borde bli fint! Undrar vad vi ska välja?

En påskbrasa blev det också. Det var mycket ris som behövde eldas upp efter vårrensningen av trädgården.

Komposten har tömts/grävts om...

... och ny fin kompostjord har hällts över i odlingsbädden vi snickrade ihop förra året.

Det var ett härligt påsklov! Vi hann med både jobb och lata stunder i lagom blandning. Dessutom en timmes promenad varje morgon innan vi tog itu med dagen. Härligt!